Aftonbladet – 1 augusti 1868, sida 2

enniska, och sömnen kom lätt till honom, iksom de flesta andra goda saker, och nästan oftare än nödigt var. Nu smög den sig på ionom, utan att han anade det. Boken var tråkig, rummet temligen qvaft, och mr Ryans frukost hade varit ganska grundlig. Sömnen önte icke något motstånd och skulle snart ha helt och hället besegrat honom, om icke Mblistekedöron sakta hade öppnats och ett fö. os tittat in med ett munvackert flickansigte op. och mr Ryan tert skratt. Dora såg ., POM y vaknade med en häftig rycktn., arp herrAha — jag tror att jag öfverräska. Jon skapet med att, taga sig en lur! sade w. nya gästen. ÅAr det på det sättet som katålogen skall skrifvas. Jag sof icke, Florence, svarade Dora allvarligt; jag läste Läste mr Ryan också? frågade miss Gale med ett skälmaktigt leende. Mr Ryan skrattade och betraktade den unga flickan med en beundrande blick. Föremålet för Pauls kärlek var hvarken kort eller lång, hvarken fet eller mager. Hennes gestalt hade hvarje behag, som ungdom kan ann ingenting för mycket och ingenting för litet. Hon stod framför mr Ryan, svängande sin lilla hatt i handen, och leende mot honom i fullt medvetande af sin skönhet. Hon var alltid vacker, men dessa leenden, hvilka hvarken voro få eller långt emellan gjorde henne förtrollande, och det visste hon. Förledande är det ord som bäst tecknar henne. Aldrig strålade mera smältande svarta ögon fram under fint penslade ögonbryn än Flom rences. Hennes mörka hår var glänsande och rikt; hennes tänder voro tventie perlrader; hennes rosiga leenden voro fulla af de mest förtjusande kärleksgropar, och ehuru hon var flera år äldre än Dora, såg hon ut att VETT Snst vel Darndiigaske af de tvi