Aftonbladet – 31 juli 1868, sida 3

följande måndag. Som underhuset hade afslutat de vigtiga ärendena, skulle det vara att onödigtvis trötta medlemmarne, om ett plenum hölles på lördagen. Då Disraeli förklarade sig vara på det högsta förvånad öfver detta ovanliga och olagliga förslag, yttrade Milner Gibson, att lördagsplenumet, om hvilket ministeren tycktes vara så anzelägen, skulle ha varit alldeles onödigt, om de ministeriella hade funnit för godt att inställa sig på torsdagsaftonen och icke genom sin frånvaro gjort, att intet plenum då kunde bli af. Brights förslag var dessutom fullt lagligt och tillåtet i reglementet, så snart budgeten var antagen. Hardy,som genmälde Milner Gibson, förifrade sig och talade, uppmuntrad af de ministerielles bifallsyttringar, om en orostiftande opposition,. Harmsen häröfver, protesterade nu Gibson och fordrade att Hardy skulle kallas till ordning. På ordförandens uppmaning återtog då Hardy sina ord, och major Parker, som kallat Gibsons uppförande föraktligt, måste utbyta detta ord mot tvetydigt,. — Underhuset hade derefter mycket svårt att lugna sig. ÖSTERRIKE. Den stora skjuttesten i Wien visar sig vara af en icke blott nationel, utan äfven politisk betydelse. Redan den omständigheten att festen hålles i Wien, hvilket ju är uteslutet från Tyskland, utgör ett slags protest mot de nuvarande förhållandena i Tyskland. Det är också rätt betecknande, att festkomiten Väl enständigt bedt gästerna afhålla sig från politiska uttalanden, men icke destomindre sjelf genom sin ordförande, byggrhästaren Schmidt i Wien helsat de första främmande, hvilka inträffade från Frankfurt, med ett tal, som ingalunda lyder särdeles försonligt. Schmidt yttrade: Käre vänner och skyttebröder! De tusenstämmiga jubelrop, hvarmed I blifvit mottagna, har visat er af hvilka tankar och känslor vi äro genomträngda. Ett gammalt ordspråk säger: När hjertat är fullt, flödar munnen öfver. Gud vet det, att våra hjertan äro fulla, mer än fulla. Det har förefallit saker mellan oss, saker, om hvilka vi icke vilja tala, vi förstå hvarandra med blickar och tankar. Våra känslor blefvo på det djupaste upprörda, händelserna ha fört oss till förtviflans yttersta gränser, till en sådan förtviflan, att vi höllo det för omöjligt att Wien någonsin åter kunde upplefva en dag som denna. Men i dessa förtviflans dagar, bröder fran Frankurt, glömde vi icke, att edra lidanden voro npu större än våra. (Bravo!) Från det ögonblick, då vi hörde, ått det skulle bli oss förunnadt att här i Wien tala och öfverlägga med eder, ha vi åter fattat hopp, ty en sak kan icke vara förlorad så länge tyska män äro redebogna att handla för den. Bröder från Rehn! Glömmen ej, att vi för tusen år sedan blefvo uppställda här af en stor kejsare såsom Tysklands gränsvakt mot öster. Det österrikiska folket har uppfyllt sin mission med tillhjelp at sina stamförvandter i Tysklands hjerta; det har försvarat ostgränsen och är redo att försvara den till alla dagars ända. Man har velat uppresa en mur mellan oss, men denna mur existerar icke; den är en luftbild, ett fantom (bravo!); det gifves blott ett stort fädernesland, hvilket vi alla tillhöra! (Stormande bravorop.) Bröder från Main! Vi vilja öppet bekänna, att vi satte våra bästa förhoppningar till er ankomst, ty detta skulle vara tecknet på att det band ännu består, som knyter oss till ett gemensamt fädernesland. Bröder! I ären hitkomna för att öfva eder i skjutkonsten; I skolen utan tvifvel vinna månget skyttepris, men det bästa, I kunnen föra hem från festen, blir dock den öfvertygelsen att vi hålla fast tillsammans nu och i all evighet! (Länge ihållande bifall.) Efter detta tal besteg doktor Miller från Frankfurt den med sex kolossala Mare Töd-gyhenddeh gulsvarta flagvorprydda tribunen och yttrade: Käre wienare : ch tysken. edborgare! Vår tack för den hjertsova välkomsthe. ugen! Vi bringa eder sta. liga välkomsthema.28eN g den Frankfurts helsning. och det hopp, att festen skall bli ett tecken på oct fasta band som omslingrar oss. Vi ha i icke rings å0tal kommit fran den bekanta Mainlinien (Hör! Bravoljs och vi ha icke blott kommit hit för att deltaga i fester, utan hufvudsakligen för att gifva ett vittnesbörd derom, att vi äro en odelbar och oåtskiljelig bation, att vi äro tyskar och i all evighet skola förblifva det, till trots för alla annexioner, all nöd, allt betryck .oeh misshandling! (Vid dessa ord blef talaren afbruten af en ofantlig bifallsstorm, hvilken fortfor i flera minuter.) Jag säger, att vi trots alla misshandlingar skola fasthålla vårt tyska sinnelag (Bravo!) Vi ha kommit hit för att helsa det sig föryngrande Österrike, för att trycka handen på dessa män, hvilka oförtrutet arbeta på återupprätandet af den författningsmessiga rättsstaten Österrike, på återuppbyggandet af detta jsterrike, på hvilket vår enda förhoppning hvilar, ty i Norden är allt ihåligt och dödt! (Bravo!) Måtte edert arbete krönas med ycka, ty när friheten öfverallt segrar, skall ngenting mer kunna åtskilja oss. . Då skola vi skockas omkring det svart-röd-gyllne baneret och vår gemensamma moder Germania. Lefve den tyska staden Wien! Tusenstämmiga hurrarop slutade denna fört sta mottagning af främmande skyttar innan! ör Wiens murar. Dagen efter (på lördagen) oträffade skyttesällskaper med hvarje ban; åg från alla verldens hörn och kanter. Väl-l. comsttalen voro kortare, men ungefär af samc na innehåll som det första. Vid de baier! 1 Il ( 1 OST EeENNen TTR ska skyttarnes mottagning yttrade sålunda festkomitens talare: Denna fest är en familjefest för hela Tyskland. I skolen få erara att Österrike, till trots för alla nya traktater och fredsslut, håller lika fast vid Tyskand som tillförene. Verlden skall erfara, att ! i hela Tyskland blott herrskar ett sinne och en tanke (Bravo !) Gentemot denna enhetens enius skola furstarnes och kabinetternas egoistiska sträfvanden visa sig vanmäktiga. Vi vergå till trots för dem till vår dagordning, rihet och enighet (Bravo!) Ju mer impo-l: nerande vår fest blir, desto mer skall den bli. ett Mene tekel tör jordens maktegande och deras anhängare. — De wirtembergska skyttarnes ordförande svarade: Österrike och. Schwaben har Gud ssmmanfopat, ingen makt på jorden skall skilja dem åt. Det krafrigaste uttrycket för vårt politiska tänkesätt , ha vi gifvit genom valen till tullparlamentet. . Året 1866 har icke kunnat uppresa någon : klyfta mellan Sydtyskland och Österrike; in-: oen makt på jorden är stark nog att framtvinga vår skilsmessa, icke en gång blodoch jernpolitiken (Stormande bifall, som vanada ; flora minuter I Vi hä icke blott kom