diga till mordbrand, assuranssvek, falsk: uppgifter inför domstolen och mened, stölder öfverfall på landsvägen o. s. v. UTRIKES. ÖSTERRIKE. Telegrammer från Wien meddela om der stora skjutfesten: Den 26 Juli klockan 1( förmiddagen började skyttetåget, gynnadt a! det vackraste väder, att sätta sig i rörelse Tåget passerade törst den praktfullt smyckade Ringsstrasse, och blef öfverallt helsadt med jubel af en oerhörd folkmassa. På Schwarzenbergerplatsen — öfverlemnade förbundspresidenten Schröder forbundsfanan åt staden Wien. Borgmästaren Zelinka tackade å stadens vägnar, och lofvade att redligt förvara förbundsfanan såsom en sinnebild af tysk endrägt. Skytteprocessionen behöfde fem timmar för att komma till festplatsen. Vid skjutfestbanketten helsade centralkomitens ordförande, Kopp, gästerna, i det han betonade Österrikes och Tysklands sammanHörighet och utbragte ett hoch för tyskt sträfvande efter trihet och rätt. allau Ifrån Mainz föreslog skålen för kejsaren af Österrike; och ministern Giskra en skål för det tyska folket i alla dess stammar. Borgmästaren Zelinka helsade skyttarne i Wiens Iborgares namn., Dr Mittermaier från HeiI delberg bragte Österrikes konstitutionella regering ett hoch, för hvilket ministern Giskra tackade. I sitt tal yttrade han, att miniIståren hade fattat regeringens tömmar i den öfvertygelse, att Österrike skulle bli en jätte om de fjettrar blefve upplösta, hvilka olycksaliga, fördrag och oförstånd pålagt detsamma; Österrike skall stärkas genom sina framsteg. Borgmästaren Zelinka drack med ministern för en upplyst medborgerlighet. Fabricius från Frankfurt utbragte en skål för den österrikiska deputeradekammaren. Under banketten inträffade helsningstelegrammer från hr v. Beust, hertigen af Koburg och många andra. En deputation från Triest har varit i Wien för att hos inrikesministern anhålla com afsändande af en undersökningskommission till Triest och om upprättande af en stadsguardia derstädes. Mottagandet skall icke ha varit det, hvarmed deputationen smickrat sig. MHerrarne erhöllo den försäkran, att regeringen på intet sätt vore okunnig om det egentliga ursprunget till de förargelseväckande uppträdena och.att den vore fast besluten att stäfja ofoget. Italiens vänner borde minst inbilla sig, att de genom sina demonstrationer kunde vilseleda någon eller vinna något. Ministern biföll deputationens anhållan om en undersökningskommissions afsändande men icke dess önskan om ett stadsgardes upprättande. Erkebiskopen af Görz har nyligen till resterskapet i sitt stift utfärdat ett cirkur, hvilket bildar en välgörande motsats till de passionerade och sanslösa utbrotten i de flesta herdabrefven från de österrikiska kyrkofurstarne. Språket i detta cirkulär är värdigt och moderat, det finns i hela handlingen icke en enda punkt, som är riktad mot de sanktionerade lagarne eller regeringen; erkebiskopen förmanar clerus derjemte till laglikmätighet, och uppmanar särskilt pastorerna att vid civiläktenskap icke förs vägra införandet i kyrkoböckerna. ITALIEN. General Lamarmoras interpellation i representantkariniaren den 21 dennes föranledde ! offentliggörandet af en intressant diplomatisk ! ( ( Te 3 EAT Tr PRE handling, som hittills varit okänd, nemligen en depesch från preussiska sändebudet Usedom till dåvarande ministerpresidenten Lamarmora, daterad den 17 Juli 1866 (således två dagar efter det Preussen och Italien hade förklarat Österrike krig och öppnat operåtionerna genom att öfvergå den venetianska fLänsen och ockupera Hanover). I denna epesch meddelar det preussiska kabinettet oeneralen tina taikar om den operationsplan, det ansåg honom böra följa för att hålla jemna steg med den preussiska armen och, så vidt möjligt vore, underlätta hennes uppgift. Preussen uttalar dervid siti fruktan, att Österrike icke tillräckligt kunde bli sysselsatt i Italien och sålunda se sig ur stånd att, skicka den öfvervägande delen af sin styrka mot norr, hvilket oundgängligen skulle hin-1 dra hela fälttaget, då Österrike kanske ilj 1 rening med Baiern kunde hejda den preusska offensivrörelsen och tränga den tillbaka till ett tvunget försvarskrig, hvars resultater ingalunda svarade mot de ofantliga uppoffringar, man hade pålagt sig. Af detta, skäl var preussiska regeringens mening, attl; poffensiven från båda sidorna bör drifvas till!) det yttersta, d. v. s. en gemensam framryck-1 ning ske till hufvudstadens murar,, emedan , en half medverkan från Italiens sida Jätt; kunde vara skadligare för Preussen än dess follkomliganeutralitet. Härefter yttras det; vidare i depeschen: Ur strategisk synpunkt kan den italienska härrens marsch emot Wien visserligen synas farlig; operationsskalan kan tyckas alltför utsträckt och resurserna alltför långt borta. Men allt eftersom man närmar sig den preussiska hären, blir faran mindre och den slutliga segern mer och mer sannolik. Det ges föröfrigt en ofelbar plan att bringa de båda härarne i den kraftigaste samverkan på gemensam terräng, nemligen i Ungern. Preussiska regeringen har nyligen gjort den ungerska frågan till föremål för en noggrann pröfning och kommit till den öfvertygelsen, att detta land, om det på en gång tages under armarne af Italien och Preussen, skall kunna tjena till att förena deras härar med hvarandra och erbjuda strategiska stöd. Sänd t. ex. en stark expedition till Adratiska Hafvets östra kust: en sådan expelition skulle alldeles icke försvaga hufvudhären, emedan den till det mesta kunde tagas ur de frivilligas led och ställas under general Garibaldis befäl. Efter alla de upplysningar den preussiska regeringen vunnit skulle expeditionen röna det hjertligaste mottagande hos slaverna och ungrarne ; hon skulle betäcka flanken af den här, som vyckte fram mot Wien, och gitva den utsigt till lessa vidsträckta nejders medverkan samttillgång ill alla deras hjelpkäller. Å andra sidan är det clart, att de kroatiska och ungerska regementena Österrikes armå snart skulle vägra att strida mot härar, som blifvit mottagna såsom vänner i deras gna länder. Norrifrån öfver preussiska Schleien skulle en flygande kår, så vidt möjligt samnansatt af nationella elementer, kunna intränga i Ungern och der förena sig med de italienska rupperna samt de nationella stridskrafterna, som man säkerligen icke skulle töfva att upprätta. Österrike skulle förlora i samma mån som vi vunne, och de slag, som riktades mot det, skulle icke mera träffa dess yttersta deler, utan dess hjerta. Det är af alla dessa skäl, som preussiska regeringen lägger så stor vigt på den ungerska frå-1 ran och ett kombineradt uppträdande på detta! t Ae AA AA RE KS RR RV HA