Aftonbladet – 30 juli 1868, sida 2

DORA). Roman itvå delar af JULIA HAVANAGII Öfversättning från engelskan af C. J. Backman. Denna inskränkthet, denna oförmåga att fatta mer än en tankei sender, var den svaga unkten i en karakter, hvilken seghet i vilJan och likgiltighet för allt utom sina egna syften gåfvo en styrka, som var så mycket mera far) om ingen anade den och som ljd af en utpräglad intellektuel lägsenhet. Emellertid fortsattes det trefiiga lilla kriget mellan Dora och John. Dora hade en ullgarnshärfva att nysta, och hon hade John att Hålla den åt henne. Mycket ödmjuk och underdånig såg denne Hercules ut, medan hans Omphele stampade med foten eller skakade sitt strålande hufvud åt honom med ett uppmuntrande Se så, var nu inte enfaldig! eller ett smickrande: Herre Gud, om du ändå ville försöka att göra någon nytta, John, och inte oupphörligt rycka af uligarnet för mig! Jag gör mitt bästa, kära Doran, Var det godl diynta svaret. ag undrar jast hur ditt sämsta skulle se ut, Joho.n Icke ett ord, icke ett andetag, icke en enda bi ndzingo mrs Luans. uppi värkswmt alla hennes sinnen voro hennes hufvud kändes så förbrylladt och oreNy Sa A B. 173.