Aftonbladet – 30 juli 1868, sida 2

Hvarför frågar du inte efter nyheter? sade Paul. Nej, du måste -äta först. Se så, håll fram din tallrik, och lemna inte en enda bit qvar på den Paul lydde bokstafligen. Han åt och drack af hjertans lust och såg helt nöjd och beaten ut efter det goda mål, som hans omtänksamma lilla syster hade beredt honom. Och nuv, sade Dora, i det hon slog sig ned framför honom på en matta, som hon för detta ändamål hade burit ned — nu kan du få berätta mig alltsammans. Hennes klara, strålande ögon stodo fästade på hans i spänd väntan, och hennes halföppnade läppar uttryckte hela ifvern i hennes längtan. Näväl, föreställ dig ett vildt landskap, omgifvet at berg, en präktig park med stora, nla, träd, ett skummande vattenfall på höger hand, till venster en liten Dn i hvilken en bit blå himmel speglar sig, och på afstånd ett enkelt, hvitt hus -— detta är Deenah. Då jag anlände dit, kom en gammal tjenare i ett enkelt livrå och visade mig in i det rum, der mr Courtenay satt. Jag säg en liten blek gubbe, blind på ena ögat och till ucseendet så tunn och svag, att jag skulle fruktat att bara ens så mycket som blåsa på honom. Han höll fram sin hand, en kall, matt hand, och sade till mig i halft. hviskande ton: Det gläder mig att se er; men jag bar haft en svår natt — jag vak-. nade klockan tu — sömnlösheten är min ständiga plåga. Jag föll omkull för tre månader se an och skadade visst någon nerv, ty; vid hvarje förändring af väderliken känner jag ett häftigt pulserande och kan intr Fragade han efter mamma eller tant? Nej, det gjorde han inte. Han kundej inte tröttna vid att tala Um sina sömnlösa ga