Aftonbladet – 30 juli 1868, sida 2

hon hörde huru några små sandkorn kasta des mot salsfönstret. Hon smög sig varlig uppför trappan, öppnade dörren helt sakt: och fick i mörkret en kyss för sitt besvär De ligga allesammans i sin goda sömn hviskade hon; kom ned i köket. En behaglig syn för en trött resande va den som mötte Paul Courtenays ögon, sedan han följt sin syster ned i köket. Elden flammade, vattnet puttrade, en stekpanna fräste på elden och bordet var dukadt; färskt bröd. smör och en mugg öl voro de första ingredienserna i en tarflig måltid, der bräckt skinka och förlorade ägg spelade den mest framstående rollen, och en kopp varmt tå och det oundvikliga rostade brödet satte kronan på verket. Stackars mrs Luan, som i detta ögonblick låg och kastad2 sig oroligt i sin säng och drömde om hurn hon tillräckligt skulle kunna gnida och spara, anade lyckligtvis icke detta slöseri. Paul Courteray, en mörk, vacker ung man med en bred och hög panna, kastade en belåten blick på dessa anrättningar, satte sig ned, drog sin stol fram till elden, stödde fötterna mot spishällen och sade med varmt eftertryck: Du präktiga hlle fö. Jag undrar just hvem som blir en så lycklig ost att han får dig en gångl, Ja, nog tror jag att han blir !ycklign, svarade Dora helt uppriktigt, medan hon hela tiden passade på sin stekpanna; men jag undrar just om han skall förstå att uppskatta sin lycka. Det är alit bäst för honom att han gör det, I med nagoatiog likt stränghe kära Paul! tänkte Dora. Jag tror han skulle vilja försvara mig met sin sista blodsdropptls