a RE at EA BLANDADE ÄMNEN. Ludvid Beniczky, den nyligen på ännu oförklaradt vis försvunne honvedsanföraren, var en af den ungerska: uppresningens märkvärligaste hjeltar och age som hans ändalykt (om han verkligen blifvit offer för ett politiskt lönnmord) var hela hans lefnad. De talrika strategiska underverk och krigsputs han under det ipgerska fälttåget utförde, gingo från mun till mun och bidrogo mycket till att höja hans popuaritet. Bland hans många hjeltodater berättas följande: En dag satt på värdshuset i en ungersk by hela officerskåren vid en österrikisk bataljon, som stod i begrepp att förena är med armens hufvudstyrka, vid ett rikt dukadt bord, och lät, utan att ana ga fara, anrättningarne sig väl smaka. Då trädde plötsligt den ungerske öfversten Beniczky i sin martialiska gestalt med två andra ungerska officerarne in i salen och sade: Mina herrar, gifven er, hela ert manskap är redan i våra händer hvarje motstånd skulle vara fruktlöst.. På samma gång visade sig på gården till värdshuset några ungerska och österrikiska soldater i handgemäng och fientliga trumhvirflar skallade jemte ungerska hurrarop. De österrikiska officerarne öfverlemnade Beniczky sina sablar och. utdelade på hans np från fönstret äfven befallning om stridens inställande eftersom de hade gifvit sig utan vilkor. Då nu de afväpnade officerarne trädde ut med Beniczky, märkte de först att de blifvit offer för en exempellös krigslist och att hela deras bataljon med proviant och amunition, kanoner och hästar utan svärdsslag var besegrad af en handfull ungrare. Med tårar i ögonen sågo de sitt pe många gevärspipor m. m, lassas på vagnar och bortföras. Efter revolutionens slut blef Beniczky ställd för en österrikisk krigsrätt, hvarvid denna bedrift förehölls honom, dock icke såsom krigslist, utan såsom ett .gement bedrägeri... Dömd till flerårigt fästningsstraff, undergick Beniczky detsamma på en böhmisk fästning, men hvaraf han måtte befunnit sig godt, ty han var mycket fet när han kom ut derifrån. Han lefde sedan i Pesth af sina rikare liktänkandes frivilliga gåfvor, hvilka han brukade indrifva med stor energi, ty, sade han, han hade fort sig förtjent om fäderneslandet. Före revoutionen utmärkte han sig på mångfaldigt sätt och förnämligast derigenom, att han såsom sitt komitats untergespan med obetvinglig ihärdighet jorde den bestämdaste opposition mot regeringen, tills en pkunglig befallning afklädde honomhans värdighet. — Arthur Görgey, den bekante ungerske insurgentgeneralen, har i dessa dagar blifvit utnämnd till direktör i det Drascheska aktie-tegelbruksbolaget. — Amerikanskt. Man känner till hvilken hög grad amerikanarne förstått att uppdrifva puffningskonsten; man finner nu i de amerikanska bladen lika så tydliga som originella puffar med anledning af de förestående presidentvalen. Ur Buffalo Express meddela vi följande prof: U. 8. Grant, Ulysses Sydney Grant, Union säving Grant, Usvally silent Grant, Upright statesman Grant, Universal suffrage Grant, Unedqualled soldier Grant, Uneaftectedly simple Grant, Uniformly successful Grant, Unanimously selected Grant, Undisturbedly serene Grant, Unceonquerable spirited Grant, Unimpeachable servant Grant, Vapnen å s.noker Grant, Unquestionably sound Grant, Unflinchingly steadfast Grant, Unconditional surrender Grant, Unambiguously straightforward Grant, United-States rg Grant. itialerna till de båda ord, som äro förenade med general Grants namn äro oupphörligt U. S. (United States). I detta prof rn amerikansk humor vill man draga fram alla de egenskaper, som göra eneralen-kandidaten mv till presidenturen: em lojalitet och framgångar, hans storhet och mildhet, 0. 8. v., men det löjligaste är, att en bland anledningarne att rekommendera honom hos valmännen är den, att han oförfäradt oca oafbrutet röker tobak! -— Jernvägarne äro djefvulens fander. I ett i Woronesch utkommande blad berättas, att då jernvägen mellan nyssnämnda ort och Koslow började att byggas, uppstod det bland bönderna i-.angrämsande byar mycket hufvudbry om ursprunget till den kraft, som satte de tusental pud vägande jernvägstågen i rörelse. En bonde löste den rg frågan rg påståendet att endast f-n sjelf har kunnat hitta på att föra fram vagnar, som dragas af hvarken djur eller menniskor. Om ni icke tror mig, godt folk, skall jag, fortfor han, sbevisa det, Jag skall jaga med mig Nikolai undergörarens helgonbild oc så gå vi hela verfden ned till jernvägen. Ni stannar derinvid och jag ställer mig med helgonbilden midt å vägen När maskinen nu kommer, skall jag Båna -t Nikolai emot den. Må den försöka gå å Är den af djefvulen, så låter den vackert Blitva att gå mot bildens helighet. — Sagdt och jordt. Man gick ned att vänta på bantåget, bonden ställde sig på vägen med sin S:t Nikolai. — Konduktören, som förde den väntade tränen, hade redan på afstånd observerat bonden som stod på vägen. lan gaf täta varningar med ånghvisslan, men det hjelpte icke. Farten, som i anseende till vägens 0 uwländade skick var ytterst långsam — saktades genaet, och då bonden allt fortfarande envisades att stå gvar mellan rälerna, måste tåget slutligen stoppas, Då konduktören lyckligen verkställt denna manöver, vände han sig till bonden med förfrågan hvarföre denpe icke gaf väg. Bonden smålögendast ggg och sado: Godt, nu ha vi reas På Saken. fela hopen aftågade, innerligt öfvertyg. att djefvulen ade sin hand med i jernvägarne — ch i denna tro skall allmogen rundt omkring i nejder Y vara.