Aftonbladet – 29 juli 1868, sida 3

len kärleksfull makes innerliga ömhet. Hennes ivvändning mot den nära slägtskapen var just icke heller så synnerligt envis. Hon var en qvinna med få känslor, likaväl som med få idger. Men den grymma sanningen var den, att om John var fattig, så var Dora ännu fattigare. Denna omständighet var i mrs Luans tanke den värsta at alla, och ingenting kunde utplåna den. Den mest strålande skönhet, de rikaste själsgåfvor, ett helgons fromhet, vid allt detta skulle hop varit lika kall och likgiltig. Fattigdomen hade gripit och stämplat henne, och denna stämpel var outplånlig. Hon vaknade för att tänka på penningar, liksom hon somnade för att drömma om dem, icke just precist för sin egen skull, men för Johns. Som hon sjelf icke var rik, kunde hon icke skaffa honom rikedom, men hon kunde söka skaffa honom tillfälle att förvärfva en sadan, och framförallt kunde hon försöka att akta honom för att falla i en sådan snara som ett giftermål med en fattig flicka, Att han skulle älska Dora och tänka på att gifta sig med henne, var i hennes tanke någonting förfärligt. Hon mäste nödvändigt rädda henne, på hvad sätt som helst oc hvad det än måtte kosta. Hon hade ännu e uppgjort någon plan; hennes hutvud var ust icke så synnerligt uppfinnivgsrikt, men on hade en fast, orubblig vilja, och på denna itade hon, och detta icke utan skäl. Denna vilja hade hållit henne uppe under helå hennes lif och hade fört henne oskaddd genom många sorger och bekymmer. Hon beslöt.nu att hennes son aldrig skulle gifta sig med Dora Courtenay. Hon var beredd att använda hvarje medel för att hindra det, och som hon var ohjelpligt trånghufvad, föll det henne.aldrig in att Dora måhända icke vore käriJobn. --Forts. följer.)