STOCKHOLM den 29 Juli, emm a Med en oförskräckthet och en Nhärdighet tan like fortsätter Kölnische Zeitung sitt rtåg mot den på afvägar komna nationalnslan i Tyskland samt varnar och förmaar Preussens regering och folk att taga sitt örnuft till fånga och icke genom öfvermod ch orättvisa frammana den nemesis, hvars trafftdomar kunna uppskjutas, men icke uteNlifva. Med anledning af ett utfall mot ?reussen i ryska tidningen Golos yttrar vår dle kollega vid Rhein i sitt blad för sistidne fredag i en artikel med öfverskrift Preussen och allmänna opinionen: Sådana uttryck af rysk sjelföfverskattning unna icke vara annat än välkomna för oss ör att väcka en berättigad preussisk och, jk sjelfkänsla, om den någonstädes skulle l, umra i förhållande till Ryssland. De tider 0 ej längre, då en furst Menschikoff på sin rd öfver Östersjön kunde skryta med, att :yssarne inom kort skulle föra en vicekonung ! ill Berlin. Och ehuru tidningen Golos mel! var, att Preussens förhållande till Ryssland cke förändrats sedan den tiden, då grefve Brandenburg måste resa till Warschau, för, att låta kejsar Nikolaus gräla på sig och för att erhålla befallning, att Preussen skulle foga . ig efter Österrikes anspråk — så betvifla vi dock, att något dylikt skall upprepas eler att kejsar Alexander II likasom hans far j. skall understå sig att tala till de preussiska sardesregementena som om de vore hans gna. Grefve Bismarck önskar väl bibe-j halla det bästa förstånd med Ryssland och har i detta bemödande gått långt, mycket ångt — stundom, till exempel år 1863 vid len genom Rysslands oerhörda åtgärder vid rekrytutskrifningen förorsakade resningen af olackarne, alldeles för långt för det prewssiska folket. Oberäknadt allt medlidande för de olyckliga polackarne — och för medidande med detta af Ryssland exempellöst misshandlade folk skola icke en gång de kunna värja sig, hvilka i olikhet med oss tro det polska folket för alltid utstruket ur de lefvandes antal — oberäknadt detta menskliga medlidande är ingenting så pinsamt för dss preussare som tanken på att göra Ryssland vasalltjenster. Ty det kan tyvärr icke förnekas, att Ryssland, sedan Napoleons universalmonarki med dess hjelp blifvit slagen i spillror, i läng tid utöfvat ett på full ömsesidighet icke hvilande inflytande i Berlin. Den ängslighet, hvarmed censuren sökt förqväfva hvarje anspelning . på detta förhållande, bevisade blott alltför tydligt dess tillvaro. Då baron von Sekleinitz tillbakavisade en rysk not, i hvilken det öfverherrliga medvetandet icke nog förnekade sig, så var detta endast och allenast en protest i ord. Först genom 1866 års segrar ha vi blifvit qvitt den mara, som låg och tyngde på vårt medvetande. Den preussiska sjelfkänslan har höjt sig så mycket, att den icke skall fördraga något beroende vare sig af Ryssland eller Frankrike. Visserligen får dock icke en berättigad sjelfkänsla urarta till öfverskattning och öfvermod. Frestelsen låg efter så väldiga framgångar temligen nära till hands, och hvem skulle väl vilja påstå, att den alltid öfvervunnits af tyskarde? Hvad skola vi t. ex. svara Aftonbladet, då det. beklagar sig öfver en ny tysk geografi, i hvilken Danmark, Holland, Belgien och Schweiz blott uppföras såsorn annexer och biländer fill Tyskland? Huru många dylika yttranden ha vi icke måst höra och läsa! Huru många för offentliggörande till oss insända yttranden ha vi icke undertryckt, hvilka icke utan skäl skulle ha kränkt andra nationers berättigade sjelfkänsla! Men återhållsamhet i lycka är det svåraste för menniskonaturen, och evigt rullar Nemesis sitt hjul och har töm och tyel äfven för de öfvermodigaste. Må vi alrig glömma den allvarsamma gudinnan! Må vi a Å rig glömma, att vi förgå oss svårare än genom ord och göra oss. skyldige till öfvermod, om vi tro, att Preussens öfvermakt nu blifvit så stor, att det ostraffadt kan sätta sig öfver de genom dess ärorika segrar tillkämpade fördragen. Om det för ögonblicket äfven skulle se ut, som om Gud i himmelen måste förstummas för de fräcke sofister, som förstå att på det finaste eller fasthellre plumpaste sätt förvränga fördragens klara mening, som om alla nrakter skulle lugnt se på att Preussen lemnar den artikel i Pragfreden outförd, genom hvilken det lofvar att återlemna Nordslesvig till Danmark för såvidtsom befolkningen önskar det; om de också, just derföre att de för närvarande ingenting kunna eller vilja göra, med afsigt göra så litet väsen af saken som möjligt , så finns det dock ingen stat, ingen regering; intet folk, som icke skulle betrakta och ogilla Nordslesvigs ständiga ockupering såsom ett fördragsbrott. Och lika litet som Europa på den tiden, då Rysslands makt var störst, skulle ha hållit till godo med en blott och bart tillfällig ockupation af Moldau och Walachiet, lika litet skall det hålla till godo med en ständig ockupation af Nordslesvig. Förr eller senare måste, om Preussen icke vill uppfylla sina fördragsmässiga förbindelser, en sådan lucka i de europeiska fördragen fyllas med flera lik, än det finns menniskor i hela Nordslesvig. Vi anse en dylik uraktlåtenhet att uppfylla ett fördrag, det årorikaste och förmånligaste som Preussen någonsin slutit, äfven för alldeles omöjlig. Vi ha icke att frukta för hela verldens förenade makt, men väl för Gud och vårt eget samvete — 22 Afsked. K. M:t har den 17 dennes, på gjord ansökning, beviljat ordinarie läraren id navigationsskolan i Malmö, f.d. premierTIBAN AEA Tr I 2 35 åh 2