på väggen kan förefalla kallt eller ödsligt, äfven om det vore en simpel vindskammare, och intet rum, i hvilket denna flicka befann sig, kunde undgå att bli upplifvadt genom hennes glada, unga närvaro. Hon var icke skön, icke ens vacker, ja, knappast synnerligt täck — men hon var strålande, underbart strålande. Om det funnes någonting sådant som brunt guld, skulle Doras hår kunnat sägas vara i denna färg. Om rosor någonsin blomstrade på en ung flickas kinder, så funnos de på hennes. Om glädje någonsin lyste i dödligas ögon, lyste den obestridligen i Doras. Då man såg henne, glömde man hennes urblekta, svarta klädning och hennes mors kalla salong — glömde till och med att Dora var ung och vacker och hade en förtjusande växt — glömde allt, utom det glänsande håret och de lyckliga ögonen och det muntra leendet och den unga, varma rösten, som stämde så väl öfverens dermed; och då man en gång hade sett detta, glömde man det sedan aldrig mera. Nej, jag kan inte uthärda det längrep, sade Dora plötsligt och kastade sitt arbete ifrån sig; jag måste gå och se efter om inte Paul kommer.n Mrs Courtenay, som satt i sin länstol och tog sig en liten lur, spratt häftigt upp; men innan hon hade fatt sitt förmanande Akta dig för all del att du inte blir våt! ötver sina läppar, var, Dora redan utom dörren. :Hon är så hastig af sig., sade mrs Courtenay med en något förvånad min och smått klagande ton. Jag har alltid hyst medlidande med höns, som lägga ut ankägg.n Denna anmärkning var ställd till hennes svägerska mrs Luan. Dessa tvenne -damers yttre var temligen olika. Mrs Courtenay var ett intagande fruntimmer om vid pass sextiv år. Hon hade snöhvitt bår; milda; blå