DORA. Roman itvå delar af JULIA KAVANA GIL Öfversättning från engelskan af C. J. Backman FÖRSTA DELEN. FÖRSTA KAPITLET. Höstvinden sopade med en lång, klagande suck öfver den breda hafsviken utanför Dublin och dog derefter, alltjemt suckande och klagande, bort bland bergen i fjerran. Under de uppehåll den då ogh då gjorde, strömmade regnet ned och piskade mot tönsterrutorna med ett ömkligt, otåligt ljud, som om det önskade att göra sig hördt, tilldess den tjutande vinden åter kom sättandes och slukade hvarje ljud, utom sitt eget vilda skräl. Mörkret tätnade allt mer och mer i mrs Courtenays. nakna , salong, och mycket kal, och otreflig, lika väl som naken, skulle den ha sett ut denna afton, om icke Dora Courtenay hade stått vid fönstret, med sitt arbete löst hängande i handen och ögonen fästade på disigt haf och molnhöljda berg, hvilket var allt hvad hon kunde se genom det hällande regnet. Mrs Courtenays salong var, såsom vi redan nämnde, temligen naken. Stolarne, bordet, den svarta spiseln, det låga taket, som var i största behof af hvitmening, samt de suddiga, gråa tapeterna på väggarne, gåfvo den ett dystert utseende; men man glömde det, då man såg Dora. Intet rum med ex Bud solstråle eter en Titian eter Giorgiont