dig sedan här — jag skall försöka att sofva en stund; när jag va.nar är jag säkert stark nog för att kunna fara bärifrån; bed trädårdsmästaren beställa en vagn till klocan tio. Eva gick: der ute i salen stod trädgårdsmästaren med hatten på, färdig att gå ut Din mor är mycket sjuk, Eva, sade han jag tänker gå efter en läkare. Ack ja, gör det, ty hon är visst sjukare än hon tror. Hon bad mig beställa en vagn hon vill fara härifrån klockan tio, men... Så? Det var hvad jag kunde tro. Nej min grefvinna, ni får nog gifva er roidenn: tarfliga boning, huru ogerna ni än vill det. Efter en timma återkom Dahl med läkaren Grefvinnan sofver ännu djupt och tungt hviskade Eva, som gläntade på dörren, di hon hörde dem kowma. Doktorn gick sakt: in, ställde sig vid hufvudgärden och såg på den sjuka, böjde sig ned och lyssnade til aändedrägten, skakade på hufvudet och gich ut. Eva vågade ej följa honom; hon hade läst! dödsdomen i hans blick, men hon bäfvade för att höra den från hans läppar. Pastorn var derute; han var blek och såg orolig ut. Huru är det? frågade han: Elon lefver Kanhända öfver morgondagen kanhända också inte. Det är blott fråga om timmar eller dagar. Hon synes vara i sista stadiet af galopperande lungsot. Förmodliger har den långa resan varit för besvärlig föl henne — kanske också någon häftig siunesrörelse påskyndat upplösningen, ty den synes här komma hastigare än vanligt. Pastorn bleknade ännu mera. Då bar jag dödat henne, sade han met dof röst, ty jag yttrade något i går, som i mycket upprörde henne, och straxt derpå lärer hon fått ett häftigt anfall af blodspottning och hosta. sSVar det sk svarade lökaren Mel