Aftonbladet – 28 juli 1868, sida 2

LILLA EVA. Berättelst af MATHILDA. Evas ögon blixtrade; hon förstod modrens mening och det var som någon stuckit en kni! i hennes hjerta, tyckte hon. O, skalle hor då aldrig ångra sina många fel och brister denna moder? Var hon då verkligen utar hjerta, utan rättskänsla? Nej, hlila Eva men hon var förvillad; hvarje annan känsla hade uppgått i hennes första, berusande, Vansinniga, glödande, förbjudna kärlek, som omtöcknat hennes förstånd, utbrännt hennes hjerta, härdat hennes samvete och från början till: slut ledt henne på afvägar. Dumnkelt ände också lilla Eva allt detta eller, rättare sagdt, anade det, och det var derföre med ett mildt tonfall i rösten: hon sade: Moder! Hellre, tusen gånger hellre, vil jag mottaga en gäfva af min fosterfader ör af min verklige far, vore han aldrig så mäktig och rik, som du säger. Barn, om du visste — men nej, jag skal icke säga dig det; jag har lofvat mig sjell att icke göra det. Men i alla fall. måste jag härifrån så fort som möjligt, och du, Eva da följer mig ja? Ack, min mor, om du blott ville, kunde vi ju alla blifva så lyckliga! Hvarföre kan du icke stanna här? Om du visste hur fridfullt och gpdt det är i detta tarfliga hem! Om du visste huru jag älskar allt och alla härl sDet är just det jag vets, mumlade grefvinvan, och derföre vill jag ej dröja en minut kingre här än som är nödvändigt. Mer skaffa mig litet friskt vatten, Eva, och sätt ) Bo A. B. nr 157, 158, 160, 161, 163—165, 167—174