Aftonbladet – 28 juli 1868, sida 2

tresserat dig nog för henne för att ej misstycka en liten antydan om hennes senare öden. Så fort den djupaste sorgetiden var förbi, firades ett stilla och gladt bröllop hos Dahls. Gästerna voro få och drägterna enkla, men se trakteringen, den var af yppersta slag, ty det hade Gustafva förklarat, att om hon ej på sin lilla flickas hedersdag fick visa hvad hennes kokkonst förmådde, sa ville hon hellre att det icke skulle blifva något bröllop af alls. Bruden var strålande vacker och brudgummen strålande glad. Brudtärnor funnos ej, men Sofie var der i en vacker hvit klädning och blomsterkrans i häret. Hon var icke alldeles så glad och frispråkig som förr, och madam Dahl hade på allvar börjat hoppas att hon hädanefter skulle litet bättre taga vara på sin tunga. Pastor Berger fick riktigt nog ganska snart det förutspådda pastoratet, dock icke regalt, utan patronelt, och han fick det utan att begära det af — en rik och högättad grefve, som han stundom sammanträffat med hos en gammal kammarådinna, i hvars hus han omgicks, en grefve, som förstod att rätt uppskatta både hans gåfvor som predikant och hans värde som menniska. Det säges att pastorn numera icke har så dåliga tankar om adeln i allmänhet, som förr. Det säges också att om han någongång är nära att låta sin vrede koka öfver, är en blick ur hans hustrus öga nog. för att genast lugna honom. Det säges vidare att Dabl och hans bustru nästan på samma gång — inom en vecka, lade sina ögon samman I den sis sta sömnen, dock ej förrän de fröjdats vid åsynen af en my ljuslockig liten Eva. lutligen säges det — nej, nu är ingenting mer att säga, utom det att historien är sit — riktigt slut, och kanske — att den längesedan bort vara det. stvt