Aftonbladet – 27 juli 1868, sida 2

hostan upphörde småningom. Madam Dahl skyndade efter dynor och kuddar för att bereda den sjuka en beqvämare hvila, under det Eva badade hennes tinningar med ättika. Efteren stund tycktes hon något hafva hemtat sig, hon andades jemnare, men låg med tillslutna ögon. Hon höll sin dotters hand och ett par gånger tryckte hon den sakta. Sofver hon? hviskade madam Dahl. sNej, svarade grefvinnan sjelf och slog upp ögonen. Jag är bättre nu. Se ej så förskräckt ut,, tillade hon då hennes öga mötte Evas, det är ej första gången detta händt, barn, och tyvärr ej heller den sista, men till sluts skall väl ändå detta stackars hjerta brista deraf. Moder! moder ! Ja, barn, du finner väl sjelf att detta vore det bästa. Men nu skall jag försöka att sofva, om du vill sitta här hos mig. Grefvinnan sot eller såg ut som om hon sof-vit, i flera timmar. Hon höll alltjemnt Evas hand i sin, men lag stilla och andades lugnt. Hennes dotter vågade ej röra sig af fruktan att väcka henne; hon satt och tänkte tillbaka på denna eftermiddags häftiga uppträden och sökte reda förhållandet för sig. På hvems sida skulle hon stå i detta fall? Hennes mor hade utan tvifvel haft orätt från början, men att pastorn, den milde, rättvise, gode mannen, kunde så behandta henne, vara så hård, tila så bittra ord! Och trodde han då ej att stackars Eva ändå led af sin falska ställning, utan att han påminte henne derom. Hon hade länge sedan lärt att djupt rodna för sin börd — icke behöfde han lära henne det. Och som hon så satt började hon nästan känna bitterhet emot honom och! hennes kärlek till modren växte i samma mån. Stavkars val Ånau återstod home