En alt de väsentligaste och altmännyttigaste uppgifterna för tidningspressen är att upptäcka och offentligt diskutera de missförhållanden och fel, som visa sig i förvaltningen af landets allmänna angelägenheter. Sker detta med en sanningsenlig, faktisk framställning och utan passion, så är det orätt att i dylika anmärkningar af pressen endast se anfall mot statens regering och hennes organer. Tvärtom ha de med uppsigten öfver de allmänna angelägenheterna ombetrodda embetsmännen och myndigheterna all anledning att vara tacksamma mot pressen, för det att hon genom dylika anmärkningar underlättar den dem åliggande kontrollen och uppsigten. Denna åsigt har, enligt den kongl. statsministerens för inrikes ärenden iakttagelser, hittills vunnit alltför litet insteg hos de henne underlydande embetsmännen och myndigheterna, och tvärtom har man ofta tillfälle att se, att nämnda organer betrakta hvarje sådan anmärkning af pressen såsom ett emot deras verksamhet riktadt obefogadt anfall och känna sig djupt kränkta deraf. Den kongl. inrikes statsministeren finner sig derför föranlåten att fästa samtliga kretsstyrelsers uppmärksamhet på denna åsigt med anmärkning, att den hädanefter bör noga iakttagas, och att det följaktligen hör till kretsregeringarnes uppgift att af de yttranden i tidningspressen, i hvilka missförhållanden i de åt deras tillsyn öfverlåtna allmänna angelägenheterna omnämnas, taga sig anledning till en ofördröjlig, noggrann och så mycket som möjligt påskyndad undersökning af förhållandet, samt, om saken eger sin riktighet, till afhjelpande af de anmärkta missförhållandena och till möjligen erforderliga åtgärder, samt att låta genast meddela den ifrågavarande pressorganen det härigenom vunna resultatet för att behörigen offentliggöras. För att fullgöra denna uppgift ega kretsstyrelserna att oafbrutet och regelmessigt egna de i deras kretsar utkommande tidskrifterna samt öfriga till deras disposition stående blad en särskild uppmärksamhet och iakttagelse. Samma uppgift och pligt åligger de kretsstyrelserna underlydande myndigheterna och isynnerbet de kongl. kretsembetsmännen i afseende på de under deras uppsigt ställda kommunaloch öfriga allmänna angelägenheter. Kretsstyrelserna ega derför också att för dem utfärda erforderliga instruktioner. Om statsmyndigheterna riktigt på här ofvan antydda s.tt uppfatta och handhafva sin ställning till tidningspressen, skall snart mellan dem och de pressorganer, som verkligen inse pressens höga betydelse, uppgift och ansvarighet, ett sundt, statens och dess invånares intressen med säkerhet befrämjande ömsesidigt förhållande uppstå, och särskildt skola nämnda pressorganer finna sitt intresse i att med sanningsenlig objektivitet och med undvikande af aila sårande tillsatser framställa sina meddelanden rörande dylika förhållanden. Det är dock icke osannolikt, att enstaka pressorganer, som äro benägna att låta ärans och moralens äfven för pressen gällande bud få stå tillbaka för partiståndpunkten eller för sträfvandet att genom pikanta artiklar locka köpare, skola säsom hittills med förvrängningar, sanningsstridiga framställningar och dikter angripa statens organer eller i na yttranden begå förbrytelser mot straffagen. i förra fallet har man, om vigtigare saker äro i fråga, att taga sin tillflykt till de i art. 47 i pressstrafflagen af den 17 Mars 1850 anvisade sätten för officielt beriktigande och dervid förfara enligt de för ett sådant beriktigande gällande föreskrifterna. I senare fallet skall det i 8 i presslagen af den 4 Juni 1848 stadgade beslagtagandet af vederbörande pressorgan genom polismyndigheten ske, men likväl icke förr än denna sistnämnda efter artikelns granskning vunnit den fasta öfvertygelsen, att en objektiv lagöfverträdelse innehålles deri och domstolarnes af polismyndigheten kända, härför möjligen redan stadgade lagskipning öfverensstämmer med denna öfvertygelse. I tvifvelaktiga fall står det öppet för den polismyndighet, i hvars residensstad det finnes en allmän åklagare vid kretsdomstol, att före beslutet om beslaget muntligen rådgöra med denne om det ifrågavarande pressalstrets åtalande och derefter vidtaga sina mätt och steg. Men i allmänhet måste beslaget verkställas så skyndsamt som möjligt, på det att en ytterligare spridning af det såsom brottsligt ansedda pressalstret måtte förekommas. I afseende på beslag måste presspolismyndigheten alltid förfara med synnerlig takt och betänksamhet; bestämmande för henne måste alltid den öfvertygelsen vara, attidet ifrågavarande alstret Verkligen en objektiv straffbar lagkränkning begåtts. För att stadga denna öfvertygelse får hon icke låta bestämma sig af individuella politiska äsigter eller af det allmänna intryck, som ett pressalster gör, utan måste tvärtom äfven fästa afseende vid dess ordalag. Men å andra sidan får icke heller presspolismyndigheten låta i sin för rättmätig ansedda åtgärd vilseleda sig af fruktan för den offentliga kritiken eller blott och bart af en af den hittillsvarande lagskipningen icke bekräftad möjlighet för en annan åsigt hos domstolarne; hon står med denna åtgärd på laglig botten, och så länge detta är händelsen, kan ett befogadt klander så mycket mindre drabba henne, som det är en allmän pligt för polismyndigheten att förhindra och undertrycka lagöfverträdelser och det derför också är en skyldighet för presspolismyndigheten att begagna den henne genom 3i presslagen medgifna lagliga rättighet. Blott och bart tendentiösa beslag af pressalster i afsigt att ruinera dem eller göra intrång i den författningsenliga pressfriheten äro främmande för lagen samt derför regeringen ovärdiga och skola alltså vid strängaste per-! sonliga ansvar underlåtas af presspolistjenstemännen. Enahanda ansvar skall drabba sådana presspolistjenstemän, som icke ställa föreskrifterna i 6 Si presslagen sig till efterrättelse, isynras nerhet om de skulle vägra att efter 8 dagars förlopp åter upphäfva polisbeslaget, i fall inom denna tid brottmålsåtal icke verkligen blifvit anstäldt. I detta såväl som öfver hufvudtaget i alla öfriga, genom den nyare lagstiftningen icke förändrade afseenden äro de i den författningsenliga gressfrjnetens anda fastställda åsigterna och föreskrifterna i inrikes stateministerns kungörelse af den 14 Juli 1859 AM. 12.175 äfven hädanefter gällande. K retsetvrelserna ega i enlighet med aessa för KA mm me mt Am