Aftonbladet – 23 juli 1868, sida 3

Tsättningsfond. 4 UTRIKES, FRANKRIKE. I en korrespondens från Paris till tidninge Le Nord, som utgifves i Briössel, meddela följande: För några dagar sedan blef det Fontainebleau tal om furst Michaels af Ser bien tragiska slut och om Felix Pyats ytt randen vid en bankett i London, som inne höllo en uppmaning att mörda kejsar Napo leon. Man uttryckte sina farhågor, att s afskyvärda föredömen och så lumpna upp viglingar kunde. gifva anledning till ett nyt anslag emot det franska statsöfverhufvudet lif. Kejsaren yttrade sjelf en motsatt åsigt och när dervid allas ögon riktades på honom tog han till ordet och sade följande, som v söka att med möjligaste trohet återgifva: I den ställning jag intager har lifvet blot en retelse: den att gagna Frankrikes lyck och storhet. Så länge jag lefver, skall ja; icke eftersträfva något annat mål, och för Syn som hittills synbarligen bistått mig skall icke öfvergifva mig; föröfrigt står mit öde i denna försyns hand, som skall afgörs huruvida mitt lif eller min död kan bäst gagne landets intressen. I betraktande af så mångs partier, som ledas af afundsjuk ärelystnac och revolutionära lidelser, finnes det inger apnan räddning för Frankrike, än att det förblir innerligt förbundet med min dynasti som är den enda symbolen af ordning och framåtskridande. Derför kunde det inträffa att om jag drabbades af en plötslig död, denna skulle ännu mera bidraga till befästande al min dynasti än en längre lefnad. Det är: sjelfva verket anmärkningsvärdt, att den man, som begår ett politiskt lönmord, som på en gång gör sig till domare och bödel, alltid befordrar ett det åsyftade motsatt ändamål Detta är straffet för hans brott och det uteblifver icke. Hvad som förefallit i Serbien är det tydligaste bevis derpå. De sammansvurne, som dödade furst Michael, trodde sig dermed sätta en annan dynasti vid styret, men hafva nu i stället för längliga tider befäst Obrenowitschs familj. Om hos oss något af de talrika attentat, som riktades mot Ludvig Filips lif, hade lyckats, så är det ganska sannolikt, att huset Orleans ännu regerat öfver Frankrike, och om jag i dag eller i morgon fölle för en lönmördares hand, skulle folket med en röst utropa min son till herrskare, och om äfven hela den kejserliga familjen ginge under, skulle detta folk, såsom det serbiska, uppsöka någon aflägsen ättling att åter höja kejsardömets fanor, hämnas mordet och gifva en ny bekräftelse på den sanningen, att den, som beeudlar sina händer med blod, aldrig njuter frukterna af sitt brott. Derför kan jag utan fruktan se :ramtiden an. Om jag lefver eller dör, skall det blifva Frankrike lika gagneligt, ty den mission, som är mig förelagd, skall gå 1 fullbordan, vare sig genom mig eller genom de Dina. Afton-Monitören aftrycker utan alla annärkningar detta Le Nords meddelande. Lagstittande kåren afslöt den 17 dennes liskussionen öfver undervisningsministårens oudget. — Till denna hade ett amendement Nlifvit framstäldt, nemligen att rubriken proessoratet för slaviskt språk och litteratur kulle ändras till: professoraterna för slaviska språk och deras litteratur. Denna indring motiverades af deputeraden Caon, som visade, att den hade en politisk jetydelse. Om kammaren bibehölle rubrien professorat 0. s. v. och sammansloge le slaviska språken, så sammansmälte man fven de slaviska nationaliteterna till en nda, och derigenom erkände man Rysslands iregiriga planer. Om man deremot framvölle de slaviska nationernas mångfald, skulle le hvar för sig känna sig moraliskt starkare ch derigenom oli bättre i stånd att motstå Wysslands påtryckning. Panslavismen höll ig vid språkens enhet för att derigenom ippväcka tro på folkens enhet, hvarigenom ter väg skulle banas för en territoriel enet. Emot denna tendens voro de slaviska ationaliteterna likaväl som de latinska och ermaniska intresserade att uppträda med örenade krafter. Regeringen satte sig icke not amendementet, och detta blef också anaget af lagstiftande kåren. Från Paris skrifves den 16 dennes: I rigsministeren har en komite blifvit tillsatt ör att undersöka de 600 modeller till förndrade Chassepotgevär, som enligt marskalk Viels uppgift i lagstiftande kåren blifvit inemnade till honom. Komitån har kasserat lla de insända ritningarne och modellerna å när som på några och tretio, af hvilka io skola underkastas en speciel och nogrann undersökning. De äro alla grundade å repetitionssystemet, men ingen af dessa nodeller löser uppgiften om patronernas isoering på ett fullt tillfredsställande sätt, så att tid någon fara för explosion återstår. För frigt är komitn öfverens om att betrakta ;hassepotgevären såsom en redan passerad ändpunkt, men antager tillika, såsom en f dess medlemmar tröstande anmärkte, att inst 5 år skola förflyta, innan en!annan ppfioning skall undantränga det nuvarande apnet. NORD-TYSKLAND. Nordd. Allg. Zeitg meddelar utdrag af en welfisk broschyr under titel: Hvem är ysklonds egentliga arffiende? hvilken fråga esvaras med: Preussen är Tysklands arfende. Såsom författare u pgifves exkonung teorgs historlograf oeh arkivarie, professor mno Klap, hvliken redan åren. 1860 och 62 ickte uppseende gentm sint kritiska skrifter b