Aftonbladet – 23 juli 1868, sida 2

lika ofta tillsammans. Madam Dahl stökade och styrde i sitt hushåll samt yrkade mycket på att Eva mera än förr, skulle deltaga i sysslorna, ty Stina började bli gammal och madamen med och det behöfdes yngre kraf-. ter, hette det. Men för oinvigda ögon var såväl Gustafva som hennes trotjenarinna sig alldeles lika, hvadan det är troligt att rätta orsaken var någon annan, ty Gustafva var af dem, som kunna boppas äfven när allt hopp är ute, och hon tyckte sig hafva en bestämd aning om att lilla Eva en gång skulle få god nytta af de kunskaper som nu bibringades henne, och hvartill hon också hade god tid. Pastor Berger hade visserligen redan för nägra veckor sedan återkommit, men han hade icke sagt ett ord om att Evas lektioner skulle börja och naturligtvis sade ingen annan heller något derom. Sällan kom han på besök, dröjde icke länge, var tyst och fåordig men vänlig och hjertlig mot alla. Det såg ut som om han ännu kämpade med sig sjelf, men hoppades vinna seger. Alla märkte förändringen men den enda som kanske rätt förstod honom var den klarögda Sofie; hon brann af otålighet att få ställa till rätta ett förbållande som, enligt hennes åsigt, riktigast och naturiigast borde sluta med äktenskaps ingående mellan dygdädla jungfru Eva Dahl och höglärde m. m. vice pastor Axel Gabriel Berger. Men vid första anspelning härpå hade Eva så allvarligt och med blixtrande ögon förbjudit henne att röra vid detta ämne, att hon verkligen froktade att dufvovreden, skulle öfvergå sin vanliga gräns och till och med blifva oblidkelig. Och således teg hon, likvisst under föresats att noga ge akt på allt, och, ifall hoö 2 dj dd alljför ne gick for