Aftonbladet – 22 juli 1868, sida 2

LILLA EVA. Berättelse af MATHILDA. Hans hushållerska sade så åt moster i morgse; han är förlofvad med en prestdotter i Östergötland, vacker som en dag och fattig som en kyrkråtta, säger man... Men, Eva, Eva! Hvad går åt dig? ropade den puckelryggiga, förskräckt öfver verkan af sina ord. Men Eva kunde ej få fram ett ord öfver sina bleka läppar. Hon satt orörlig och drog efter andan, som om hon varit nära att qväfvas. Vätten!, ropade Sofie, och Dahl skyrs dade efter ett glas vatten, af hvars innehåll Sofie tvang Eva att nedsvälja något. oSeså, nu är det bra! fortfor den förra, då färgen hastigt äterkom på Evas kinder och hennes läppar rörde sig. Hon försökte stiga upp, men sjönk straxt ned på stolen igen, kastade sig framstupa öfver sybordet med hufvudet latadt mot armarne och brast i den häftigaste gråt. . Så, nu är isen brutenlo hviskade Sofie till Dahl och drog honom bort till dörren. Tala med henne nu medan hon är vek och vänd ut och in på hennes hjerta. Säg att Jag ljugit, att jag är en nedrig varelse, hvad ni vill — det blir nog godt igen -— laga bara att Hon får lätta sitt sinne Hka brå med ord om med tårar. Nu går javk, tillade hon, hopsamlavde sing blotuater oh Inta fn uter var hot borta. vh Dabl följde hennes råt. På sitt eget fe N . ) Be A. B. ter 1574-158; 16) 1617 108—109.