Aftonbladet – 22 juli 1868, sida 2

kedomar och sådant ehuru jag ej begrep det, ty jag kunde ej tänka något ditåt ... Nej, nej! Man skall vara bra elak för att kunna tänka ut något sådant — icke sannt? sade lilla Eva och såg upp på Dahl med en så erbarmligt olycklig min att han, oaktadt en viss högtidlighet som herrskat under detta samtal, omöjligt kunde afhålla sig från att småle. Pappa skrattar,, sade lilla Eva misslynt. Dahl tog hennes hufvud mellan begge sina händer och kysste henne på pannan. Nej, sade han, elakt tror jag ej det var, men det var så dåraktigt och romanaktigt, så att ingen annan än en sexton års flicka kulle kunnat hitta på något dylikt, det vill ig svärja på. Och det var så olikt min lilla Eva — hade ingen sagt dig något dität, tillade han och såg skarpt på henne. Nej — jo — det vill säga — jag hörde en gång Stina tala med fru Fernlunds ute i köket och de sade att fentusen riksdaler var en ryslig samma och att nu skall väl pastorn hålla sig framme och skaffa sig en rik flicka, och att det inte var för inte som han var så angelägen om att inte pengarne skulle skickas tillbaka och mycke. sådant slarf pratade de; i alla fall var det elakt af mig, ty jag är olak och ond i hjertat ibland — ack! Jura skall jag bli bättrel utbrast hon och kastade sig i fosterfadrens famn. Genom förtroende till dem som älska dig,, sade han ailvarligt; shade du det haft så hade du spart både dig och oss alla många ledsamheter. Men låt nu allt detta vara glömdt och förlåtet, och lofva mig Ulott att aldrig hädanefter dölja för oss dina sorgor eller dina tnisstankar och att aldrig handla uten uvt först rådföra dig med 088.n Och detta löfte afgaf Eva med gladeligt sinny ehtru vader tårar, mt. det vär stude