Aftonbladet – 21 juli 1868, sida 3

OM SST OST SM Me FRANKRIKE. Den 15 och 16 dennes var Algerien föremål för diskussion i lagstiftande kåren ianledning af ett amendement, bestående af 11 puakter, hvilket fordrar representation i lagstiftande kåren för de tre algeriska provinserna, inskränkning af militärregimen 1 kolonien, förminskning af ockupationsarmen med 10,000 man 0. s. v. Languinais försvarade detta amendement. Talaren såg ingen annan räddning finnas än att befrämja koIonisationen. Militärregimen hade fällt sin egen dom: befolkning, kultur och rikedom på boskap hade gått nedåt, dödligheten var förfärlig, äfven då farsoter icke härjade landet; invandringen hade på de sista åren alldeles upphört. Regeringen hade helt nyligen förmått Turkiet till åtskilliga reformer, hvilka hon hellre borde ha utfört i Algerien: revision af straffoch polisväsendet, rättighet för utländningar att förvärfva egendom, införande af ett ordnadt hypoteksväsen o. s. v. Men det första och vintipaste steget till ett bättre tillstånd vore att låta hvarje provins representeras i lagstiftande kåren af åtminstone en deputerad och att införa generalråd, utgångna ur fria val. — Jerome David uppträdde mot. Lanjuinais och försvarade det Inuvarande tillståndet. — Jules Favre bekämIpade åter David mycket kraftigt; han forIdrade att de arabiska byråerna och militärregimen med dess missbruk skulle afskaffas, att den civila befolkningen skulle erbålla representationsrätt samt slutligen att kolonien skulle ställas på samma fot som Frankrike, . isynnerhet i afseende på presslagstiftningen.. Till slut uppträdde Rouher med ett försvar . för den vuvarande organisationen, hvarvid : han likväl afgaf några löften för framtiden. . Emile Ollivier har låtit på italienska öf-l versätta det tal om det ekumeniska kyrko-i: mötet, som han nyligen höll i lagstiftande kåren, och skickat det icke blott till alla ita:; lienska biskopar utan äfven till påfven sjelf. Marsfältet är nu fullkomligt rensadt från alla lemningar efter 1867 års utställning och återlemnades den 16 dennes högtidligt till militärförvaltningen. ; j 1 4 j j ENGLAND. ; l l J Lord Stanley har i underhuset tillkännagifvit, att regeringen till principen antager de af Seward framställda förslagen om undersåteförhållandena och främlingars naturalisering och att något missförstånd knappt vore möjligt; ett formligt fördrag kan dock tillsvidare icke afslutas, emedan kongressen J redan blifvit ajournerad. f På den genom de irländska sorgprocessio5 nerna bekanta Clerkenwell-green samlades den X 14 dennes på aftonen omkring 1500 personer, ? till största delen tillhörande arbetsklassen, hvilka gåfvo luft åt sin harm mot öfverhuset och dess hårdnackighet i afseende på den irländska. kyrkobilien. Det beslöts, att ett stort möte skulle hållas i Hyde-Park den 23 dennes. Guards institut, om hvars grundläggning och öppnande på sin tid berättades, har i dessa dagar firat sin första årsfest. Institutet är en vederqvickelselokal för underofficerare och soldater vid de i London förlagda gardestrupperna och motsvarar det högre befälets klubbar. Mat-, spel-; rök-, läsoch samtalsrum äro tillgängliga mot en ringa afgift för denna klubbs medlemmar. Dessas antal är i medeltal 1400, :och de löpande kostnaderna betäckas rikligen genom: inkomsterna, så att man redan kan tänka på att amortera de vid grundläggningen åsamkade skulderna. NORD-TYSKLAND. Regeringsbladen i Preussen ha gjort mycket väsen ar en nyligen upptäckt hannoveransk svart bok, upptagande namnen på en st mängd misstänkta och förhatliga personer, fc hvilka under konung Georgs välde icke skulle d ha någon ynnest eller befordran att vänta. I anledning häraf erinras nu derom, att denna bok redan eger flera motstycken i Preussen. Den ena är betitlad: Nittonde århundradets kommunistsammansvärjning,, och har bland andra till författare hr Stieber, hvilken i Bert in utgifvit densamma på embetets vägnar. (4 Bland de 760 prickade befinna sig: L; Bamverger från Mainz, Lothar Bucher, H.. B. Oppenheim, Arn. Ruge, C. Schurz, Å. Streckuss, Å. Trittau, M. Wiggers m.fl, Enanan bär titeln: Angifvare för Tysklands pooc itiska polis för tiden från den 1 Januariltil 1848 till närvarande stund. Den innehåller os amn och personalnotiser om ungefär 6000 versoner, hvilka efter graden af deras farligdi et äro indelade i tre klasser. Det gifvesde cnappt ett enda politiskt namn under tiden lil rån 1848—1855, anmärkes om densamma et rån väl underrättadt håll, hvars egare icke af ekommenderas åt polisen såsom förtjent aflkqc ippsigt,, t. ex, landtrådet v. Bardeleben, friim erre v. Vincke, professor Mittermaier (Hei-sk lelberg), professor Michelet i Berlin, ofver-fö oresidenten v. Patow, sångerskan Schröder— vi Devrient, landtrådet Delius, ministern Heinr.m r. Arvim, Friedr. Harkort, friherre v. Hil-jsk ers, Eduard Schulte (Hagen), regeringspre-väö identen v. Wittgenstein m. fl. lig ÖSTERRIKE. im I Triest ha åtskilliga oordningar förefa llit. Af de förvirrade uppgifterna derifrån framgår, utt oordningarne, åtminstone ursprungligen, oro riktade mot den påfliga stolens uppträu lande och mot ultramontanerna. Af turulCX nanterna ha sju orostiftare blifvit häktade. ?olisbevakningen har icke gjort något bruk f sina vapen; deremot har en civilist blifvit lödad och ett par personer sårade genom R umultuanternas revolverskott. Den juridiska undersökningen har börjat. -—230 mm ÖrHAR SS As . s a i Om upploppets efterdyningar skrifves från )Y! Priest den 14 Juli: Kl 8 på aftonen egdelr tt folkupplopp rum utanför polisdirektionens t okal. Mässan skrek: Abbasso Kraus!, Då2 volisdirektören Kraus visade sig, blef han inulterad och hatten slogs af hufvudet på hok om. Några milissoldater blefvo afväpnade. vs. sinieinfanteriet besatte sadsvaktsposterna. rältmarskalklöjtnanten Wetzler lät militärnusiken spela. Ett allmänt jubel helsade? etta lyckliga infall. I detta ögonblick är Vv taden illuminerad. Folket tågar genom gaorna och ropar: Evviva statsrådet Hermet! ivviva Wetzler! SPANIEN. är Om man kan sätta tro. till ett bref från! bl ladrid af den 8 dennes till Daily Telegraph, kr kall den nyligen upptäckta sammansvärjninhv en i Spanien ha haft till föremål att tvingase sabella II till att abdikera och att utropavu ennes son, den tioårige prinsen af Asturien, da ill konung. Regentskapet under prinsenssir ninderårighet skulle ha bestått af hertigen