Aftonbladet – 20 juli 1868, sida 2

LILLA EVA. Berättelse ar MATHILDA. Hvad? sade Dahl, det vill väl inte säga att flickan afslagit pastorns tillbud? Jag vet knappt; nog sade hon att det så var hennes mening; men jag tillstår att jag ej begrep det minsta af alltsammans, och innan jag Hann tänka mig om, sprang hon från mig ut,stängde sig inne på sin kammare, den stygga ungen. Men gaf hon då intet skäl för sitt afslag? Nej, inte som jag kunde förstå åtminstone; det är bäst att du talar vid henne, min gubbe, så kanske det blir någon reda i saken. Ja, det skall jag minsann göra. Jag har aldrig varit ond på henne förr, men nu vet jag kappt huru det går. Nej, min vänm, sade pastorn, ni skall ej säga någonting till henne; tro mig det skulle blott smärta oss alla och tjena till ingenting. Jag känner Eva; när hon har fattat ett beslut, så står hon fast dervid. Hon har nog sina skäl dertill, hvilka de än må vara — det behöfs för öfrigt ingenting mer än att hon ej kan älska mig. Men, herr pastor, jag kan väl ej stå till svars för att Jäta flickan så rent af kasta Bort sin lycka, och hvad kärleken beträffar, gå kommer den nog. såvida hon ej har några andra griller i hufvudet, och det tror jag ej NR inföll madam Gastafya if sNej, nej, inföll madam Gustafva ifrigt, Wet är jag UN vs på; inte här hon ) bb A. BD. tr 157, 158, 160, 161, 163ptn 16