Aftonbladet – 20 juli 1868, sida 2

sammans är sagdt i två ord, kära du. Pastorn har friat till Eva och hon har sagt nej Det visste jag förut. Hvad? Har Eva verkligen talat med dig derom? Nej då! Men det var väl inte svårt att. räkna ut, kära moster, för den som har ögonen med sig i alla fall. Men hvarför sade Eva nej? det vill jag veta. Och det kan jag inte säga; det vet ingen och vi vilja ej fråga henne; ty vi lofvade pastorn att inte tala med henne derom Dumt gjordt, moster lilla; man skall aldrig binda händerna på sig med något löfte. Men nu skola vi göra på det här sättet — men först, hvad tror moster att Eva sörjer öfver. Ty hon sörjer, det är säkert. Nog ser det så ut; jag tror ibland att hon ångrar sig. Det skall jag nog taga reda på; men då. skall, moster också hålla med mig. Ahja, men hvad vinner man dermed ? Det vet jag icke än, men något skall då i alla fall komma deraf. Några dagar senare, då Sofie som vanligt kom med sin blomsterverkstad, passade hon på då de alla voro samlade i salen och sade helt hastigt: Nå, att jag alldeles har glömt bort att tala om den stora nyheten! Men här i huset är det väl inte någon nyhet, kan jag förstå.n Hvad menar du? sade madam Dahl förundrad. Eva såg upp från sin sömnad, blekare än vanligt och med orolig blick. Mon såg ut som om hon anat något obehagligt. Naturligtvis pastor Bergers förlofning, sade Sofie med den lugnaste, min i verlden, sHvad , ? År det 1 KE