Aftonbladet – 20 juli 1868, sida 2

någon annan i tankarne inte, det försäkrar jag. Ja, ja, du var så viss på att hon tänkte på pastorn också, svarade Dahl, som nu var vid riktigt dåligt lynne. Och då skulle det gå så här — det var för ledsamt! kära herr pastor, kan ni förlåta oss som så här bedrog er! Och flickan sedan, som ej har bättre förstånd ! Gerna förlåter jag ert misstag, sade pastorn lugnt, ehuru hans blick var mörk, ty jag vet ju att det egentligen kom af er vänskap för mig. Och Eva skall ej för min skull höra ett enda missnöjdt ord af eder —lofva mig det! Lofva mig att aldrig tala med henne om detta, så reser jag med lugn härifråno Reser! utropade båda med en mun. Ja, jag ämnar begära tjenstledighet öfve sommaren för att göra ett besök i min hembygd. Det är något som jag länge tänkt på och nu blir det mig en dubbelt välkommen förströelse. Då Eva kom ned till middagsbordet denna dag, var hon riktigt rädd. Hon visste med sig att hon gifvit sina föräldrar skäl till allvarsamt missnöje; deremot visste hon ej hvad hon skulle svara om de gjorde henne förebråelser, ty hon var långt ifrån nöjd med sig sjelf. Och dock ansåg hon sig häfva handlat alldeles rätt. Hvarföre skulle hor då känna så liten tillfredsställelse inom si; att hon halft ångrade hvad hon gjort? Ack öm hennes fosterfar ändå ville vänligt fråga Henne hvarför kön handlat så! Då skulle hor kanske ha möd att säga hondm det och hörs hans mening — han visste så väl hvad son vär rätt eller orätt. Hvarför hatle hon icke RE a EAT