Aftonbladet – 18 juli 1868, sida 2

sig till mig med detta anbud. Äunu är jag väl knappast rik nog för honom. Hvad menar du barn? Jag förstår dig ej! Ja, det gör också ingenting; det kan i alla fall ej bli nagot af. Det skulle väl aldrig falla dig in att ge pastorn korgen ? Så var eljest egentligen min mening., Eva, Eva! Betänk hvad du gör! Ännu aldrig har en qviona atslagit en hederlig och rättskaffens mans hand, utan att sedan bittert få ångra det. Jag tror ej att jag skall ångra detta.x Eva — jag vet ej om jag skall blifva ovd eller ledsen på digt, Ingendera, älskade mamma, sade Eva, hastigt blifven vek och öm, ingendera, ty jag förtjenar det ej. Låt oss ej mera tala om detta; det blir bara ledsamheter af.n Och efter en hastig omfamning och en bedjande blick ur ljufva tårade ögon, sprang Eva upp på den lilla vindskammare, som sedan några år var hennes eget rum, och slog dörren i lås efter sig. Madam Dabhl stod alldeles havdfallen. Hon förstod ej det ringaste af allt detta. Emellertid gick hon ut för att söka upp sin man och meddela honom resultatet af sin underhandling. Han satt i löfsalen tillika med pastorn. — Nå, mor?, ropade han glädtigt emot henne, huru går det? hvad ha vi fått till svar? Gustafva visste ej hvad hon skulle svara. Hon hade aldrig i sitt lif kännt sig så förlägen. Säg ingenting, min goda madam Dahl, sade pastorn lugnt, jag ser huru detär; jag var jn beredd på en sådan utgång, och det förundrar mig alls icke att en så ung flicka tvekar att förena sig med en man som gerna kande vara hennes ferx (Forts.