Aftonbladet – 18 juli 1868, sida 2

LILLA EVA, Berättelse af MATHILDA,. En fråga som ej var så lätt att afgöra och som utgjorde föremålet för många ,och långa öfverläggningar, var huru man skulle förhälla sig med de penningar grefvinnan för sin dotters räkning insatt hos grosshandlaren L. Både Dahl och hans hustru förklarade bestämdt att de ej ville mottaga en enda skilling deraf, men grefvinnan hade lika bestämdt förklarat att hon ej ville återtaga dem. Pastorn tillkallades naturligtvis för att råda i detta, som i alla andra ting och slutligen blef också hans mening gällande. Att alldeles afslå gäfvan ansäg han icke riktigt; man borde ej betaga modren det enda tillfälle som gifvits henne att till någon delafbörda sig sin skuld. En dag skulle hon kanske blifva upplyst om sitt misstag och det vore då att lägga sten på börda om man hindrat henne att göra något för dottern. Men att Dahl icke sjelf skulle mottaga de penningar som erbjudits honom, medgaf pastorn villigt. Deremot föreslog han att man skulle uttaga summan och för lilla Evas räkning insätta den i sparbanken, samt hos grosshandlaren deponera sparbanksboken och lerom underrätta grefvinnan. Lifräntan skulle ordentligen lyftas och hvarje år äfvenledes insättas i sparbanken. Ingen har framtiden j sin hand, menade pastorn, och ingen kunde P.ta om ad dessa penningar en gång kunde komma till nytta Dahl var icke riktigt nöjd härmed. Han hade också sin lilla stolthet och skulle, som ban sedermera sjelf erkände, fönnit sig icke Na PD. ir 157; 158; 160; 161 och B:s