Aftonbladet – 17 juli 1868, sida 3

min smärta och min rättvisa harm alltför djup, för att jag skulle kunna gifva mitt hem och mitt namn åt detta olycksbarn. Jag reser i morgon; hvarje försök att genom böner eller föreställningar förmå mig att ändra beslut skall vara förgäfves. Ios grosshandlar Gi. skall pi på medföljande anvisning kunna lyfta en summa tillräcklig för att ersätta hennes fosterföräldrars besvär, hvarjemte från samma--kontor till henne skall--utbetalas en årlig lifränta, som hon dock alltid personligen och af församlingens kyrkoherde åtföljd måste afhemta. Mera hvarken kan eller vill jag göra för det stackars barnet, som jag under närvarande omständigheter ej vill kalla dotter. Ernestine de X......n Madam Dahl hopvek brefvet ganska lugnt och med ett uttryck af glädje, som ej förundrade hennes man, ty i tanke hade varit ett: Lofvad vare Gud, nu är hon vår! Men deremot förundrade honom så mycket mer Gustafvas orubbliga lugn, då hon halft småleende frågade: Gissar du verkligån ej sammanhanget ? Nej, om jag det gör! Hon har sett Sofie. Ja, det tänkte vi också strax, men när skulle det skett ? ! Mins du ej i middags, då jag sade att något rörde sig bakom föcken? Du mente att det var blåsten, men utan tvifvel var det grefvinnan, som kom för att se sin. dotter utan att sjelf blifva sedd, och så tog Sofie för vår flicka ... Så är det! Och det föll sig också på det viset att Svfie rahblade upp alla Evas namn, som om det varit hennes egna.n Saken är således tydliga, satle. pastorn, pmodren har bedragit sig sjelf under det hon tror sig vara bedragen. sOeh tu är Me Bva vbestridligen vår