hon får se flickan, vill hon nog ej ge bort en sådan klenod. Men så mycket har dock pastorn utverkat, att hon får vara i fred öfver den högtid som stundar och ingenting skall veta förr än om några dagar. Stackars min lilla Eva! Det är en svår pröfning för henne ocksäl Ja, Gud hjelpe oss alla! Men Evas far — du har icke sagt mig hvem det är; fast det kan göra detsamma, ty han håller väl med modren, förstås. Hennes far? Du skall få se honom, sade Dahl och framtog en medaljong alldeles lika med den Eva sjelf bar om halsen. Sehär,, fortfor han och tryckte på en. fjeder. så att locket spang upp. Här var också inneslutet ett miniatyrporträtt, men af en ung man i präktig uniform. Madam Dahl kastade en häpen blick derpå, slog ihop händerna och sjönk som tillintetsjord ned i soffan. Gud bevare oss! Här tjenar till intet att spjerna mot udden, ser jag,, sade hon slutligen. Nej, det är så det, fast Gud skall veta att det ej är någon lycka för flickan. På det sättet finns det ju ingen möjlighet för henne att någonsin få bära ett rättfånget namnp. Men hura har detta kommit i dina händer?s Genom pastorn, som har den förnäma frans heia förtroendem Ja, Gud bjelpe oss alla ! suckade madam Dahl för andra gången och med tungt, så tungt hjerta, ty nu vågade -hon ej ens hoppas en lycklig utgång af dessa oförväntade förvecklingar: Emellertid satt Pva lugn och glad innanför det der fönstret med stolsdynan uti, och äv på det Meka vackra ansigtet; som alltid