derute och fröjda sig åt syröndoftet, så finge: nog de andra vänta på middagen till q ällen, och dermed gick hon in. Knappt hade hon dock hunnit aftaga sja! och hatt. förrän Stina kallade henne ut i köket och rågra minuter senare kom hon barhufvad ut i trädgarden och ropade på Eva. Det är någon derinne, som ville tala vid dig, sade hon och intog sjelf den lediga platsen på bänken, då Eva lätt som en ärla trippade in i förstugan. Hvem är det som vill tala vid Eva? frågade Dahl, ty lötsalen var så belägen att man ej derifrån kunde se dem, som kommo från gatan och in. på gården. Jo, du får ej bli ond, Dabl, men det är fra Fernlund, som nödvändigt vill träffa Eva på den här dagen; jag hade ej hje att säga nej — hon bad så vänligt och så hade hon med sig en myrten, alldeies öfverhöljd af blommor, som hon ville ge flickan. Hon säger att hon aldrig kan glömma lilla Eva och har henne att tacka för både att hon är en bättre mevniska och att det går godt med hennes lilla handel — du vet hon står i stånd nu? Vår Herre är god mot henne för det välsignade barnets skull, säger hon.n Hm, hm — men det bevisar ändå något godt hos benne att hon sökte upp vår lilla Pva just den här dagen. Nå, hur är det med Sofie i dag? tillade ban och tog vänligt den puckelryggigas hand mellan sina. Godt, innerligen godt, svarade denna med en glad och tatksam blick. Madam Dahl strök med handen öfver den unga flickans glänsande ljusa här. Det är lika vackert som Bvas, sade hon halfhögt. Eva — Eva har ju flera namn, sade j Sofies moster hastigt; jag har aldrig vecat det förrän i tag, då jag såg namneti psalm.