Aftonbladet – 16 juli 1868, sida 2

lasso För omkring ett år sedan förordnade K. M:t en komite, som fick i uppdrag att utarbeta förslag till förä stadganden anag till förändrade äradsrätternas arbetssätt och till de friga föreskrifter, som dermed egde sammanhang samt funnos erforderliga och lämpliga. Frukten af komiterades mödor föreligger oss nu i ett af trycket nyligen utkommet förslag till stadga angående allmänna underdomstolarne å landet. Då detta förslag i all sin enkelhet är af stor betydelse och griper djupt in i samhällslifvets förhållanden, samt komiterade synas hafva i flera hänseenden på ett lyckligt sätt löst det problem, som blifvit dem förelagdt, hafva vi trott det vara i sin ordning att fästa allmänhetens uppmärksamhet derå. Förslaget går ut derpaå, att till förkortande af rättegångar, ting skulle hållas allmänneligen en gång i hvarje månad, i stället att det hittills endast hållits tre gånger på året och på somliga ställen i riket blott två gånger, och till och med endast en gång. För sådant ändamål har det varit nödigt, att hvarje domsaga, der afstånden ei Väg för stora, förvandlats till ett aa tiuyda : nom att taga til tet mysa , Gei allmör ask grundsats, att befolkningen pe stt j borde tå mera än fyra mil till ungsstället hafva komiterade viännit det resultat, att af rikets 103 domsagor 66 eller omkring 56 kunde tillgodogöras en sådan förmån, samt att 29 domsagor kunde indelas hvar för sig i två tingslag, hvaremot 8 domsagor fortfarande måste förblifva sönderklufne i flera tingslag. Der domsaga består af ett tingslag, skölle lagtima ting hållas såsom sagdt en gång i hvarje månad utom Januari och börjas första helgfria tisdag samt påga så länge målens antal det erfordrade. Uti domsaga med två tingslag skulle för hvartdera tingslaget hållas lagtima ting hvarannan månad; och der flera tingslag än två äro till en domsaga förenade, borde lagtima ting hållas tre gånger om året i hvarje tingslag. — I ett lund, vilket såsom värt blifvit tillsodosedt ined jernvägar och telegrafinrättningar till en så betydlig utsträckning, var det ej möjligt att qvarhålla lagskipningen vid det sengångarsystem, som hittills varit följdt. -Rättstvister uppkomma talrikare genom den ökade lifligheten i allmänna samfärdseln och ertordra ett hastigare. afgörande. . . en gamla institutiohen af domare och nämnd är bibehållen, endast med den förändring att nämndens antal är redugeradt till högst åtta och minst fem, som på en gång må i rätten sitta. — Till nämndeman är en hvar valbar, som i kommunens allmänna an gelägenheter är röstberättigad, om han inom valkretsen är besatt, j står under förmynderskap samt ej i konungens eller rikets tjenst; hvaremot föreslagits att från nämndemannvakallet skulle skiljas hvarje annat bestyr, som dertill ej rätteligen hörde och lämpligare kunde läggas å fjerdingsmän eller andra till administrationen hörande personer. Allmänna tjonstgöringstiden för nämndeman skulle blifva sex år, med rätt för honom att, om han så önskade, afgå efter två ärs tjenstgöriog, eller med andra ord han skulle tjena i två år och ej få qvarsitta längre än sex är, om han ej af folkets förtroende åter invaldes: ett stadgande, som är ganska välberänkt, då exempel ej saknas, att det efter nuvarande lag stundom varit rätt kinkigt att blifva af med personer, som, en gäng invalda, envisats att qvarblifva vid befattningen, ehuru de derför funnits mindre lämpliga. Då häradet ej längre kommer att utgöra grunden för domkretsen, måste benämningen bäradsrätt upphöra. Man har i stället valt tingsrätt, såsom ett förut kändt ochi många orter begagnadt namn; och domaren har man trott lämpligast böra kallas lagman. Omedelbart efter hvarje måls handläggning skulle besked meddelas, huruvida uppskot erfordrädes och då till hvilken dag af nästa ting det utställdes, eller om slutlig dom kunde gifvas. Vore saken enkel, komme beslut att meddelas genast. I mera invecklade frågor finge domen anstå till första rättegångsdagen af nästa ting, då parterna hade att den utfå. Så kallad löseneller utslagsdag, såsom nu brukas, komme derföre alldeles att försvinna. Domaren finge genom den nya ordningen kerligen ej obetydligen ökadt arbete. Redan rut över hötvan dermed betungad, skulle ran ej kunna fullgöra sina många och olikurtade bestyr, om ej någon utväg förefunnes utt underlätta hans mödor. . Komiterade lafva insett detta och derföre, i: likhet med vall i vårt broderland är stadgadt genom i örfattningen om fullmäktigskap vid vissa em-: eten, föreslagit, att domaren, om kan wille egana biträde i embetsförvaltningen, eger nmiäla det hos hofrätten och gifva förslag . denshan till biträde äskar, Mar höfritter . Så vg mot dep förser ;