Aftonbladet – 15 juli 1868, sida 3

vervinna. Ty här tycker jag också att jag har rätt till barnet, men var Herre hade bättre rätt till det jan tog — denna lilla Eva har ju häft sitt hem och sin tillflykt hös oss, och dock skall den som öfvergat och lömde henne, ega mera rätt til henne — et är hårdt, mycket hårdt. Jag förstår dig ej riktigt, sade hans hustru, mycket upprörd. Vill någon taga Eva bort ifran oss? Kommer hennes mor och återfordrar hepne? Ja, troligen.v ah! Det är ju förskräckligt. Men se det blir inte af, ty Eva har alldeles nyss . lofvat mig att aldrig, hända hvad som helst, öfverge oss. Aldrig utan både ditt och mitt bifall, det var hennes egna ord, och mitt bifall får hon då aldrig i tiden. Det var oförståndigt att gifva ett sådant löfte och ändå oförståndigare att fordra det; Gustafva. Men det betyder ingenting, viha ej mera rätt till henne för det — hon är icke vår — hon är sin moders egendom. Och det skulle då bifva Slutet på alltsammans? Det skulle då vara tacken för hvad vi gjort för henne, hållit: henne som vårt eget barn, älskat henne lika mycket, ja, mera, tacken för all — Tyst, tyst. Gustafva! Räknar du då.för intet den glädje vi redan haft af henne? Den kärlek hon visat oss, är den då ingenting? Och hvart hon än må taga vägen. så kan du vara viss på att hon kommer att hålla af oss så länge hon lefver och mör än vi någonsin förtjenat.s SMen, käre Dabl, såg mig då -hvad allt detta kommer af och hvad tu fått veta, man kan få någon reda på eländet.s