Aftonbladet – 15 juli 1868, sida 3

år har jag låtit henne blifva mig kärare, gifvit henne mitt eget, enda barns plats — gifvit henne mitt hela hjerta, och pu — — nu frågar hon hvar hennes rätta moder är! Mamma, för Guds skull, tala icke så — det förskräcker mig! — Gråt icke — jag skall aldrig, aldrig mera tala härom, icke en gang tänka derpå. Låt mig blott veta om jag egt en annan moder och hvarföre hon öfvergifvit mig! Jar, svarade fostermodren och hennes röst hade en hård, onaturlig klang, du har haft en annan moder, din rätta moder — ja, med rätt bär hon modersnamnet, hon som blygdes för dig, som kastade dig ut i villande verlden, öfverlemnade dig åt andras barmhertig. het och som aldrig bekymrat sig om dig — aldrig frågat efter om du lefver eller är död, om du bär fattigdomens tunga börda eller syndens förnedrande band — ja, det är din rätta moder och jag — — jag är en främing som ej ens har rättighet att hålla dig är — Ack, mamma, mammal... huru kan mamma ha hjerta att tala så bittra ord till mig! Icke har jag önskat att ega en annan moder... Gifve Gud att jag hade rätt att vara eder dotter!... Och tro mig, så länge I ej stöten tNig bort, aldiig skall jag begärt ött annat hem än detta, der jag varit så lyck lig — der jag blifvit så älskad — — nej, aldrig!s Madam Dahl sprang upp och slöt med ett glädjerop Eva i sina armar. xVill du lofva mig detta?... Eofva detheligt, oryggligt 8... Lofva att hvad som än må hända aldrig lemna ossta sAldrig utan både pappas och mammas samtycke,, svarade Eva med värma och bestämdhet. . 3 tabkg min äbskade ll: fitkolss