Aftonbladet – 14 juli 1868, sida 3

Denna gick in till Eva, som satt ech I ste i en ny rolig bok kallad Lekkamraten, full af de underbaraste sagor. Lilla Eva, sade hon inställsamt, inte är väl lilla: Eva rädd att vara ensam en liten stund? Min bror, som är sjöman och skall resa till Ostindjet i morgon, har skickat bud och bedt att jag skulle komma och ta afsked af honom hos min faster, som bor här bredvid. Jag kommer strax tillbaka. Eva, som var alltför djupt inne i sagoverlden för att eftertänka sannolikheten af dessa uppgifter, och som dessutom ej var van att ega någon slags makt och myndighet inom hus, svarade genast: Nej, bevars, jag är visst inte rädd; du kommer väl snart igen?x Kors, ja; om en qvart är jag tillbaka. Stänger lilla Eva porten efter mig? Eva stängde porten, återtog sin bok och var snart så fördjupad i läsningen deraf, att hon ej det ringaste märkte tidens fart. På en gäng stördes hon af en häftig bultning på porten. Hon sprang upp och det lilla hjertat slog fortare än vanligt, då hon beredde sig att öppna. Likvisst var hon nog örsigtig att på förhand fråga: Är det Emma? Nej, svarade en stämma som hon ej igenkände, ty den skälfde af oro och köld. Lilla Eva blef rädd, riktigt rädd och vågade ej ens röra vid låset. För Guds skull, släpp mig inx, fortfor rösten; gossen både fryser och gfåter... Och ett litet barn hördes också gråta högt idetsamma, : Detta rörde grufligt lilla Evas hjerta och hon lade redan banden på låset, men fruktan tog åter öfverhand och hon sade blott: Jag törs inte öppna, förrän jag vet hvem det är som vill in.,