Aftonbladet – 14 juli 1868, sida 3

Hvar är mannen... hautboisten... hvad var det han hette nu igen? Broman... jo, han är vid ett landtregemente. Se gumman och Oscara, de bråkade med honom så att han blef alldeles desperat...n Det undrar jag visst icke på, inföll Dahl, Och så gaf han sig sin väg, och det sägs att han har sökt upp sin förra fästmö, vackra Ulla, och att han nu ville gifta sig med henne, om han bara kunde bli skild från Oscara.n Det har sig nog icke så lätt det. Nej, det tror jag också, om inte vår Herre snart skiljer dem åt. Men det var i alla fall ynkligt med Sara, stackare. Fick hon låna några pengar af dig i söndags? Bara 50 riksdaler. Jag hade inte mera, och kunde ej heller få upp några pengar på en månads tid, eller så. Jå, det var då riktigt lyckligt. Men jag jorde väl inte så rätt i det att jag lät benne ta in litet saker — en säng och något sängkläderjoch hvad det var, i vår ena vedbod. Gjorde du? Och utan att fråga mig till råds, Gustafva! Det var icke rätt; förmodligen tänkte hon redan då på att göra cession och ville undanhålla kreditorerna dessa saker. Hm, hm! Att du icke frågade mig derom, Gustafval Köra Dahl, jag tänkte ej på något ondt; hon sade att hon skulle hyra ut ett rum och derföre måste flytta bort litet möbler. Och du lofvade ju sjelf att du aldrig skulle glömma att hon sökte upp lilla Eva, och derföre ville jag inte säga nej. Ja, ja, det är så det; men härefter vill jag ingenting ha att göra med benne. Hon skall flytta den första Oktober och jag säger dig Gustafva, hvad du gör, gå inte och ofva henne att få vara här.