Aftonbladet – 14 juli 1868, sida 2

verraskning, som om hon väntat honom men då hon mötte den glädjestrålande, kärleksvarma blicken ur hans öga, kastade hon armarne om hans hals, dolde sitt ansigte vid hans axel och hviskade leende genom tårarna: Du är då icke ond på mig? Ond! sade han, ond! och han tryckte henne fastare till sitt hjerta och kysste henne varmt och hiertligt, och hon log och tyckte att detta var en af de lyckligaste stunder hon upplefvat. Och detta är lilla Eva? fortfor han. Ja, sade hon, soch jag har tagit henne hit för att visa att jag ingen mening hade med mina dåraktiga tankar i går. Skola vi behålla henne? Det skola vi visst, om hon trifs hos oss och du kan fästa dig vid bhenne. Det har jag redan gjort; se bara huru söt hon ser ut. Dahl såg på det sofvande barnet. Det var verkligen det täckaste lilla anlete man ville se, omgifvet af rikt, alldeles galdgult hår. Han böjde sig ned, tog varsamt en af de gula lockarne och kysste den. Och på det sättet hade lilla Eva kommit ibland de andra blommorna hos trädgårdsmästar Dahl. Tre år hade förflutit öch ännu tre, sedan den dagen då lilla Eva inträdde i sitt nya ham, och ännu hade aldrig trädgårdsmästaren eller hans hustru. ett ögonblick haft skäl att ångra. sin goda farning. Hvad madam Gustafva beträffade, så kände hon väl stundom som ett stygn i hjertat då hon såg den lilla flickan leende slå sina runda armar om fosterfadrens hals och smekande kalla honom pappa. Kanske var det henne ännu bitträre att höra sig sjöll benämnas moder af