I tisdagsförmiddagen förgick med att under söka bottnen af hamnen såväl som kusten men förgäfves. Först på eftermiddagen kon den fruktansvärda hemligheten i dagen. Et par af besättningen, som höllo på att r omkring vraket, fingo nemligen då de kommo på andra sidan akterstammen höra tr arka slag, som kommo frän det inre a tyget i riktning från kaptenens hytt Bestörta lyssnade de äter, och slagen förnyades. Briggens manskap hade emellertid lagt till vid sidan för att fastgöra en lanterna på vraket till varning för fartyg, som kunde anlända under loppet af natten, och då en af folket kom upp på kölen ljöd åter ett slag, och det blef då klart för dem alla, att det kom från gossen Charley, som måiste hafva blifvit inspärrad pånågot torrt ställe i fartyget, dit han nedkommit då briggen kantrade. Ogonblickligen gjordes allarm, styrmannen skyndade till kaptenen, och då de kommo till sidan af vraket och bultade blet till allas för kelse slag för slag besvaradt. Men hvad skulle man göra för att komma till honom? Några ordentliga dykare och dykningsapparater funnos icke på stället, och andra kunde icke komma in i lastrummet med säkerhet att komma ut igen. Slutligen blef det efter mycken öfverläggning beslutet att göra ett hål i botten af fartyget omkring 2 fot öfver vattenytan, sedan man först såsom försigtighetsmått placerat briggen Argus på den ena och briggen Florence på den andra sidan med en kabel mellan dem för att lja Emma och hindra henne från att unka. Detta verkställdes, och ehuru det redan var temligen långt lidet på natten, började man upphugga hålet. Varfven hvimlade af folk, fartygen och bätarne i hamnen voro fulla af män, qvinnor och barn, hvilka alla med en mun upp ände böner för den olycklige gossens frälsning, ifriga att helsa det ögonblick, som skulle se honom räddad. Men ick! en öppning var icke förr tillvägabragt, än den inspärrade luften strömmale ut med en fruktansvärd fart, och f rtyset började sjunka; det var nödvändigt att illsluta öppningen igen, och den förfärliga sanningen stod klar för enhvar, att det på letta sätt var en omöjlighet att rädda gossen. fela natten ända till onsdagsmorgonen fortor hans bultande mot fartygets inre, men omkring kl. 9, under det man var sysselsatt tt göra ett nytt hål, upphörde slagen, och vapten, som deraf slöt att den stackars gosen var död af utmattning, instälde arbetet. sålunda slöt denne olycklige yogling sitt lif, nnesluten i sin flytande graf, ännu 48 timnar sedan fartyget hade kantrat i ständ att neddela sig med den yttre verlden, blott skild rån. densamma genom en trävägg — hur jertslitande att tänka sig en sådan död! Öns guvernör visade ett lifligt deltagande ör händelsen, hr OC. Simmons, Lloyds agent å platsen, var utomordentligt ifrig och hvar ch en sökte efter bästa förmåga att göra tt till såväl för att få fartyget på rätt köi om för att rädda gossen. En summa af 150 : ollars blef erbjuden den, som ville gå in il tyget efter gossen, men ingen vågade an-l ga tillbudet; företaget var en omöjlighet.