Aftonbladet – 10 juli 1868, sida 3

(Insändt.) En polisförfattning som bör afskaffas. Ibland abderitiska polisförfattningar, tillkomna af okunnighet och af tanklösheten bibehållna, kan med skäl räknas den på grund hvaraf Öfverståthållareembetet för polisärenden ännu i dag om somrarne förständigar stadens husegare att plocka bort alla grässtrån som möjligen kunna uppskjuta mellan gatstenarne omkring husen, samt om sådant inom förelagd tid uraktlåtes, pliktfäller den försumlige efter hvad insändaren hört sägas, med ända till 20 riksdalers böter. Denna förföljelse mot de stackars grässtråen är onödig derföre att den gröna färgen icke är fulare, utan för ögat lika angenäm som den grå; den är ett icke ringa plågeri, synnerligen som den mest kan komma i fråga på aflägsnare trakter af hufvudstaden, der tomternas utsträckning åt gatan i förhållande till husens värde och rentabilitet är större och arbetet med bortplockningen derigenom ofta blir ganska dyrt; och den kan med skäl kallas en ibland de mest abderitiska, då vetenskapen numera lemnat den upplysning ur naturlagarne, att vegetationen hufvudsakligen bidrager att uppsupa och assimilera den ammoniak och andra skadliga gaser, som utvecklas i mängd inom äderna i följd af den kreatursspillning som insuges i gatorna under trafiken. På grund af sistnämnde omständighet rekommenderas ock numera på det enträgnaste i sundhetens intresse att skaffa så många gräsplaner och träplanteringar som möjligt i städerna. Kan man då tänka sig något mera förvändt, än att med förbiseende af allt detta förfölja naturen der den sjelfmant hjelper att förminska skadligheten af osunda ängor? Iosändaren skulle emellertid kunna åberopa ett exempel, der husegare, vid strängt ansvar tillgö randes, blifvit ålagde, att inom några få dagar på en ganska stor yta låta bortplocka sräs, som trängt sig upp mellan gatstenarne stanför husen, men i följd af den rådande orkan icke upppått en tums höjd och icke igger i vägen hvarken för gående eller åkande, fall desse skulle deraf kunna taga någon skada, och som icke heller kan göra ondt i ögonen på någon. Insändaren beklagar att cke redan: för några veckor sedan. hafva anhållit hos någon af våra, naturforskaremötet Kristiania besökande landsmän, att göra letta ämne till föremål för något föredrag eler för någon af de måga skälarne under veenskapsnotabiliteternas glada sammanvaro ch utfärder; men det bör vara att hoppas, utt hr öfverstäthbållaren, sedan hans oppmärka amhet blifvit fästad på saken, icke skall lröja att låta begrafva en författning, som vid tiden af sin tillkomst möjligen vittnade om ett berömligt polisnit, men hvars tillämping numera icke kan hafva annan verkan in att väcka förargelse och nedsätta begreppet om polisens studier i sundhetsläran. Man hoppas också att vederbörande icke nå anse denna lilla erioran utgången från slanderbegär, utan tvärtom från öfvertygelsen att vederbörande gerna se uppmärksameten offentligen fästad på sådant som kan vara till nytta; men insändaren anhåller, avt fall det skulle för ändamålet erfordras, ännu nn gång få återkomma till ämnet. kd