Aftonbladet – 10 juli 1868, sida 3

UTRIHES SPANIEN. Telegrafen har de sista dagarne trån Madrid berättat, att sju generaler, deribland marskalk Serravo, blifvit arresterade, att regeringen anmodat hertigen af Montpensier att lemna Spanien, emedan revolutionspartiet kunde begagna sig at hans namn som fana, och slutligen att oroligheter utbrutit i Barcelona och Valencia. Följande bref af den dennes från spanska gränsen till Kölnische Zeitung sprider ett visst ljus öfver situationen. Det 2 brefskrifvaren — i dag ingen hemiighet mer, att den så länge förväfves eftersträfv. ade föreningen mellan progressisterna och union liberal blifvit en fait accompli. Visserligen är det blott en ögonblicklig allians, men den ger dock en borgen för ett säkert gemensamt framskridande mot det enda, det antidynastiska målet. Den har till basis den allmänna rösträtten, hvilken skall tjena till grundande af en ny dynasti. Hvilken? det är just frågan; ty härvid går det de spanska patrioterna icke stort bättre än Diogenes, då han med sin lykta sökte menniskor. Några ledare, hvilka ännu hysa synnerligt monarkiska känslor, föreslogo äldste sonen af prins Don Juan af Bourbon, hvilken för närvarande befinner sig i London. Men den familjs traditioner, hvilken han tillhör, göra ensamt detta lösningsförslag omöjligt. Andra chefer tänkte på nytt på den iberiska unionen, men man kunde med framgång deremot invända, att det vore mycket tvifvelaktigt om sinnena ännu vore mogna för en sådan fusion och om portugiserna öfverhufvud skulle ingå derpå, da de dervid knappt hade något att vinna under de oroligheter, hvilka en spansk revolution med sådana syften skulle draga öfver dem, under den ännu på intet vis utplånade antipatien mellan stammarne och de spanska finansernas så ytterst prekära läge. Andtligen kommo några af partiets framstående män på den iden, att hertigen af I Montpensier mäste mer än skäligt ledas vid sitt overksamma lugn på slottet i Sevilla, trots den tradiuionella glädtigheten på denna bolerons och kastanjetternas klassiska mark. En gäng komna på denna ide, kostade det dessa framfi allt. portföljhungriga män ganska ringa möda att flux förvandla hertigen till ett slags Cincinnatus, då plötsligt från hög ort det betydelsefulla ordet föll, att familjen Orleans representerade principer, hvilkai utlandet kunde gynna farliga tendensers, och dermed var projektet omintetgjordt. Spanska regeringen är på intet sätt okunnig om alla dessa intriger, tvärtom, hon synes blott alltför väl ha reda på dem. Landet är upphetsadt, men det itar på sitt sorakels stämma för att uttala sig. Man skritver till mig från Catalonien, att Barcelona under de sista dagarne varit lemnadt nästan utan besättning, emedan generalkaptenen skickat alla disponibla trupper. till kusten. Man fruktar nemligen nya landstigningsförsök på kusten af Medelhafvet. Jag tror icke mycket derpå, trots de öfverdritna ten, hvitka man just med afseende härpå ter i omlopp. Af dessa fö gtighetsåtgärder har man emellertid dragit sina slutsatser angående det egentliga ändamålet med de ribaldiska värfningarne, hvilka nyligen omalats i Italien. Under tiden Spaniens liber rala press ganska verksam i att förbereda folket på en örestående omhvi älfning af sak och resonemangerna öfver den utrikes politiken äro icke mindre tjenliga för detta ändamål än behandlingen af: de inre angelägenheterna. Tysklands enhetssak under Preussens ledning har knappt i något land mer entusiastiska anhängare än i Spanien, och Preussen gäller der såsom sanmvetsfribetens synnorligaste skyddsherre och den afgjordaste motståndaren till teokratien, hvilken senare den iberiska halföns politici icke tröttna att gifva skulden för sin ruin och Sitt slafveri. RYSSLAND ock POLEN. Enligt förljudande kommer det romerskkatolska biskopsdömet Minsk i Litthauen med det snaraste att upphäfvas. Stiftet daterar sig i sin närvarande gestalt från år 1708 och har för närvarande föga mer än 150,000 bekännare med 52 pastörater, Se