Aftonbladet – 9 juli 1868, sida 3

terna i Aarhus och Randers med anlednin af de 800 slesvigarnes besök. Gudstjenste i stadens båda kyrkor, der gästerna ging till nattvarden, beskrifves som synnerlig gripande, Eftermiddagens fest i Riis sko hade samlat en menniskomassa af öfver 10,00 fargoner. De mest framstående af de hä hållna talen voro prof. Funchs för slesvigai ne samt isynnerhet Ahlmanns tacksägelse fö skålen. Han omtalade den rörelse hvarmec slesvigarne befunno sig på detta ställe. I kunnen alla fatta, sade han, med hvilka egendomliga känslor, med hvilken rörelse jag och mina landsmän, som lefva under förhållanden der vi ej kunna få en anblick sådan som denna, se dessa etterlängtade färger (platsen var inhägnad med danska flaggor) som längesedan äro bannlysta från våra slätter. — — Att vi här känna att vi tillhöra edert folk är en upplyftande känsla förs oss, som vid hvarje beröring med våra landsmän känna att vi äro kött af edert kött och blod af edert blod och vi ha i dag gått till Herrans altare, för att befästas i tron på att Gud skall vara barmhertig emot oss. Viäroicke inne i politiken. Vi förtrösta oss på konungarnes konung och vår rättvisa sak. Vi ha sett nationalitetens sak blifva trampad under fötterna och att den enda rätt som blifvit oss gifven, varit hvad vi som enfaldiga lanskar kalla orätt. När vi det oaktadt tortfara att hoppas, göra vi det som ett kristigt folk som väntar att orätten skall få en inda. Vi äro blott 200,000 och kunna ej urrätta rågot annat än i förening med det danska olket. Vi vilja ej ryckas bort från vår stam ch rot, och om än en diplomatisk förskärarnif skurit dj ipt genom våra hjertan och hjervor, skall det dock med Guds allsmäktiga jelp kunna blifva godt ännu. Gå vi slesgare förlorade är säkerligen också hela det janska folket invigdt till undergång som naion. — Derför måste nationalandan hållas fvande hos det danska folket. På den skall et ankomma om vi skola kuvna uträtta nåot och om stormakterna skola stå oss bi; 1en denna anda kan lätt svigta i det afgöande ögonblicket, och i det senaste kriget vek den oss. Nu synes en bättre anda vara Ilstädes och en bättre förtröstan till framden. Låtom oss då bygga vidare på denna rundval, och när timmen slår skall nog onungarnes konung vara med oss. Letve en danska nationalandan!