Aftonbladet – 9 juli 1868, sida 2

har verkligen ganska allvarsamt gjort mig sin kur på soireerna härute och på skogsportiorna öfverallt då vi sammanträffat. Jag nar alltid låtsat att icke taga det efter bok. stafven och bara skämtat Wed höndim. V hafva aldrig tålat fiktigt allvärsamt förr än den tagen han i sin förtviflan talade med mig om Celie. Men jag har icke nu föres brått honom att han förut lekt med mig som med en bärnunge. Han har bållit mig räkning härför och det är med detta band jag leder honom. Men det anstår mig inte att se honom tveka eller ångta sig dagen före bröllopet. Det anstår mig än mindre ätt gälla för ett nödfallsval i verldens ögon. Det roar mig deremot att straffa honom För hans fordna vankelmod om ett afslag, att göra honom öfverraskad, att späka honom och låta honom förtvifla. Det roar mig att låta honom uppbjuda allt för att vinna mig. att hänvisa honom till en pröfning på obestämd tid, att, förr än jag skänker honom min hand, låta honom lida af en passion, visserligen mindre långvarig än han hyst för Celie — det är skäl att vara försigtig — men tillräckligt häftig, för att försäkra mig om min seger och betrygga mitt välde öfver honom för framtiden., Hon begärde nu vidare att biljetten, som skulle afskeda Montroger, finge läggas i sin vanliga gömma. Min tant ville att detta afslag skulle ges med mera högtidlighet. Men derpå ville Ernestine ej gå in. Nej,, påstod hon, om han skall tro det vara allvar, så måste han få ett svar och detta skrifvet med. min egen stil och frivunet afgifvet. Om ni diktera det, blir det icke hälften så bra som om jag får göra det sjelf.n Min tant medgaf att hon fick nedlägga bref. å vanliga ställ d vilkor att vi Ma td få MAR Hand dnr