Aftonbladet – 9 juli 1868, sida 2

haft nyckeln och velat betjena mig deraf, och så ogrannlaga tror du mig välaldrig kutma vara. Jag har alls inte behöft fom några promenader med Montroger. Jag har talat med honom genom gallerporten alldeles som en nunna i klostrets parloir. Men om man öfverraskat er ? Så skulle man hafva sett mig samtala med en bonde. Han var förklädd. Och om man lyssnat ? Så hade man hört oss tala om mademeiselle Merquem. Alla underhafvande, ja, när stan hvar och en, som går förbi, fråga hur det är med Celie, och jag är ej förbjuden att svara; men mamma afskyr den stackars grefven, det är saken. Är det verkligen sannt att mamma bestämt sig för ett afslag? Det har jag verkligen. Ån du då, Armand; tycker du som mamma. Alldeles. . Men så har du icke alltid tänkt. Vi kände honom icke nog den tiden. Nu ir det en annan sak. Mea tänk dig för i alla fall, Armand! Detta giftermål vore så godt som lysningen ill ditt eget. Detta giftermål skulle ingenting ändra i vad som nu är beslutet. Men, vore också nin lycka att köpa till detta pris, vill jag woppas du icke tror mig nog låg att... Nej, nej! det tror jag icke, ty jag känrer och högaktar dig. Nåväl! vi:ha rätt våda två. Montroger måste få afslag, Jag lar just tänkt bedja er härom., AÅh,, utbrast hon, i det hon lät höra ett ilfverklingande skratt, ni förstår mit icke, let ser jag af-er förvåning. Jag vill såleå förklara mig: Jag känner Montrogers m ul vill OM jal Degabule Gt Od: Hun