edes och förmodligen åter ett petroleumfarE tyg som exploderadt, i likhet med hvad som för några månader sedan inträffat. F Detta erbjöd naturligtvis ett vida intreste santare skådespel än den enformiga kappsegingen, hvarföre båtarne och deras egare lemnades att sköta sig sjelfva och folket ström-l!y made till brandstället, som befanns ej vara långt derifrån. . U Det var slupen Emma nir 7 från Rouen, j som qvällen förut halat ut för att med för-!4 sta marege afgå. Den låg nu iavant-porten och inväntade vattnets arkomst, men för tillfället var just lägsta vattenståndet, så att fartyget jemte några med trä lastade flodbåtar och en bogserångare, som skulle taga dem i släptåg, lågo alla sida vid sida och på grund. Fartygen kunna nemligen ej här komma och gå när som helst som hös oss. Hafvets ebb och flod utgör här ett vigtigt aber för sjöfarten och tillika ett ganska intressant skådespel. Tvenne gånger på dygnet är högt vatten, pleine mer, och är det endast under de få timmar detta varar, som fartyg kunna inoch utlöpa i hamnen. Då öpnas alla slussar till bassinerna och då halas af alla krafter. Vattnet, som nyss förut var i stigande börjar snart åter att falla, slussarne stängas och de fartyg som derefter anlända få stanna i den s. k. avant-port och. invänta vattnets återkomst: Som några slussar här ej hindra utloppet rinner vattnet totalt ut och vid Basse mer finnes knappt så mycket att en liten julle kan hanka sig fram i en ränna i midten. Vid sidorna synes sjelfva bottnen, som består af mjuk lera, deri fartygen ligga inbäddade. Skilnaden i. vattenstånd är sålunda sålunda sex å sju meter. Nå väl, det vår just nu Basse mer och den brinnande båten, som låg tätt invid kajen, kunde ej röras ur fläcken. ZLastad med 486 fat petroleum var den snart ett böljande eldhaf och de öfriga båtarne som lågo sida vid sida och af hvilka ångbåten redan fattat eld syntes också dömda till undergång. Damluckorna till den närmaste slussen öppnades emellertid och det från bassinen utforsande vattnet gjorde det möjligt efter ihärdiga ansträngningar att hala undan de öfriga fartygen, af hvilka endast ångbåten lidit nägon skada och det brinnande fartyget låg nu ensamt. Det lössläppta elementet rasade ohejdadt och att tänka på någon släckning, var naturligtvis omöjligt. De anlända spru-, torna, af hvilka en drefs med ånga och ar-. betade särdeles jemnt och starkt, riktade sina strålar mot sjelfva kajbyggnaden för att så mycket som möjligt skydda denna. Den blef likväl af den starka hettan nästan kalcinerad och måste delvis läggas om. Ännv på aftonen rasade elden och erbjöd en präktig syn för den på de ompifvande kajerna tätt packade folkmassan. Fartyget hade nu blifvit alldeles förtärdt och denl: brinnande oljan utbredde sig öfver vattenytan. Stundtals hördes små explosioner, an!! tydande att några af de under liggande fa-! ten kreverade, de fräsande flammorna ringlade sig blodröda mot höjden och öfver det gigantiska bålet hvirflade en rök så tjock och svart som om den uppstigit från kratern af en vulkan. Snart började dock det eldfängda materielet tryta, lågorna antogo allt mindre proportioner, de sista måste ge vika för de nu öfvermäktiga sprutorna och omkring kl. 8 på aftonen slocknade den sista flamman. Af hela det fullastade fartyget återstod några obetydliga svartbrända spillror och öfver vattper var utbredt ett lager af svart stinkande olja. Men ni väntar ju denna gång en lysande beskrifning öfver den så mycket utpuffade tjurfäktningen. Nå väl! Denna egde också mycket riktigt rum samma märkvärdiga dag, och trogna vårt löfte intogo vi naturligtvis vår plats på den stora amfiteaterns gradins, som efterhand började allt mer och mer befolkas. Som den ofantliga arenan påstås kunna rymma 12,000 åskådare, var der ingen brist på plats. Cirka fem å sexfasen personer torde i alla fall ha varit samade. Efter en temligen lång väntan ljöd ändtligen vid fyratiden en smattrande fanfar och in tågade den beryktade Cuadrilla, som nu skulle aflägga så lysande prof på både skicklighet och tapperhet. Hvad för det första kostymerna beträffar voro de de briljantaste man kan tänka sig och sammetskapporna, tröjorna och silkesbyxorna glittrade i solskenet, öfverhöljda af guldoch silfverbroderier, perlor och -ädla stenar i sådan mängd att de svårligen kunna jemföras med annat än de orientaliska sadlarne och schabraken på pariserexpositionen, hvilka också voro bokstafligen öfversällade med guld och juveler. Såsom något specielt egendomligt må nämnas att de buro långa lösflätor i nacken och en slags bandrosetter som, på afstånd liknande en chignon, gaf dem nästan utseende af fruntimmer. Truppen Består af 8 uppträdande personer, en prima espada, första värjan och sobresaliente de espada,, d. v. s. den som kommer den förstnämnde. närmast i skicklighet och styrka. Hans närmaste och värdigaste man således. Derefter fyra Banderilieros och tvenne Picadors, de senare till häst och försedda med långa trälansar -slutande med hullingar. Sedan truppen gjort sin högtidliga inmarsch, framtågat till fondlogen och gjort sin komplimang för tvenne spanjorskor som befunno sig derstädes, af hvilka den ena lärer varit spanska könsulns fru, aftogo de sina präktiga kappor som helt sonika kastades upp till och uppfångades af de nämnda damerna, som höllo dem i förvar till representationens slut. I dess ställe försedde de sig med bruna och röda tygstycken, som hedrades med benämningen Mantillas. Nu ljöd åter en trumpetfanfar, ett par andra dörrar slogös upp och en liten, men som det tyckes kraftig tjur kommer inluffande och stannar helt förvånad midt på arenan och ser sig vmkring. Hornen vorg försedda med tjocka skinntutvr på ätidarne, Och nu började den famösa, med så spänd nyfikenhet motsedda striden — men hvilken strid! . Jag finner tyvärr att jag redan varit sa Aa RAL IA or HA nn ke rN AA Ae VD DR hd FA DA SS