Aftonbladet – 7 juli 1868, sida 3

— Djurgårdsteatern har de senaste aftnarne, såsom intermezzo till de brokiga upptågen i Offenbachs uppsluppna. Pariserlif, bjudit på några dansnummer af fröken Rahtgeber, första solodansös vid k. hofteatern i Berlin, och hr Franz Oplermann, förste solodansör vid kejserliga hotteatern i Wien, ett par artister, hvilka i sin konstart utveckla icke obetydlig skicklighet. Detta medgifvet, våga vi dock, med hågkomst af den kallsinnighet det Lannerska balettsällskapets utmärkta prestationer härstädes rönte, icke påstå att det dansanta paret Rathgeber-Opfermanns uppträdande i någon väsentligare mån bidragit till det jemna tillopp, hvaråt Djurgårdsteatern haft att glädja sig öfver under dessa aftnar af täflan med de fruktansvärda japanesiska rivalerna, utan sedan kritiken fullgjort sin pligt i afseende på den Offenbach—Meilhacska produkten, har dagskrönikan blott att inregistrera det obestridliga faktum, att Pariserlifvet fortfarande gifves med god framgång och att det någon atton till och med händt att fru De Wahl (Metella) fått en bukett inkastad till sig på scenen till belöning för sitt smakfalla föredrag af den halft giädtiga, halft melankoliska rondeawn i femte akten, hvilken nummer onekligen utgör operettens glanspunkt.