Aftonbladet – 7 juli 1868, sida 2

Mademoiselle Merquom). Homan af George Sand. Öfversättning af Lea. T romanerna och på scenen göra kärleken och glädjen under och jaga bort sjukdom och yrsel inom några ögonblick, men i verkliga lifvet förmår den ömmaste tillgifvenhet föga eller intet i detta hänseende. Jag blef som förstenad af fasa då jag såg Celie alldeles känslolös för mina tårar och böner. Som en dåre tiggde och bad jag henne att lefva, att hemta sig, att försöka se och höra mig. Hennes sista försök hade alldeles omtöcknat hennes förstånd; bon kände icke mera igen mig, hon dolde sitt ansigte i soffans kuddar: hon var rädd för mig! En uggla skrek utanför fönstret sitt klä hvitt Jag kunde icke undertrycka en rysning. . Andtligen återkom Stephen. Gå undan, göm er,, sade han. Mr Bellac och Anseaume komma; den senare bör icke finna er här. Han förde mig ut och dolde mig i ett buskage, hvarifrån jag såg huru Celie, vid skenet af facklor, bars bort, öfverhöljd af sin blåa kachemirskappa. Det tycktes mig som om hon vore död och som man skulle beafva henne. Bellac såg alldeles förstörd ut. an var barhufvad och hans kala hjessa sken i fackelljuset. Jag trodde mig se att han gret. Hvilken förfärlig natt! Det tycktes som om ödet förbannade min kärlek, ag var likasom förstenad, och lät Stephen, då han återkom, föra mig utan motständ hem till sitt, hvarefter han återvände till slottet, gedan han först affordrat mig mitt hedersord 9) Be A. B. nr 118. 116. 119. 191—123, 126—1928, ? 180—184, 186—1 re