Aftonbladet – 4 juli 1868, sida 4

ASOMVAA Avv METLVAAIG UjA IMUNHRANSRA IUCED, Rättegångsoch Pollssaker. Wijkanderska förfalskningsmålet. Göteborg den 3 Juli. I går företogs i härvarande rådhusrätts andra afdelning ransakning med f. kaptenen J)A. Wijkander, såsom bekant tilltalad för stora förfalskningar, af hvilka en ej obetydlig del begåtts å handlingar, som blifvit placerade härstädes. Under hela tiden som ransakningen varade, från kl. 10 till omkring half 2, voro ganska många åhörare närvarande; dock fann man nu liksom vid flera föregående tillfällen, att i vår stad den om en förderfvad andlig konstitution vittnande böjelsen att se en medmenniska i hennes förnedring, :lju djupare dess bättre, icke i någon hög grad gör sig gällande. Följaktligen hade icke heller på Jlångt när så många personer, lystna efter dylika Hale pel, infunnit sig, som man trott skola blifva I fallet. ) Hvad den tilltalade beträffade, syntes han ödmjuk, men lugn. Den tilltalade framträdde inför domstolen i sina egna kläder, såsom det är ransakningsfångar medgifvet, då de ega snygga sådana att tillgå. Ordföranden, rådman Dickman, började med uppläsande af de handlingar i målet, hvilka blifvit från konungens befallningshafvande i Örebro län hit öfversända. Vi ha redan ur dessa meddelat allt hvad som är af vigt, bland annat Wijkanders egen hekännelse. Sedan de föregående handlingarne i målet blifvit upplästa, föredrogs af ordföranden förhöret med den ti.ltalade angående den långa raden af förfalskningar, hvilka till förfång för personer här i staden blifvit af Wijkander begångna. Målsegarne voro följande: hrr J. A. Kjellberg söner (ombud kand. A. Philipsson), riksbankens lånekontor i Göteborg (ombud v. häradshöfding C. F-. Jacobsson), Göteborgs enskilda bank (ombud v. häradshöfding Th. Berger), hr F. dOrchimont, hr C. G. Kiblman, Skandinaviska kreditaktiebolaget (ombud kand. A. Philipsson), hrr C. Meyer (agent för Trivulzi, Hollander komp. i Paris), A. Fröding och W. Röhss (ombud för de 3 sistnämnde v. häradshöfding F. Almen), H. W. Montgomery och Ph. Welin. Då vi förmoda att de allra flesta af våra läsare redan förut iihemtat listan på de många af W. begångna förfalskningarne, torde det ej vara skäl att bär åter uppräkna alla de olika beloppen, hvarpå personer här i staden genom dessa förfalskningar blifvit bedragna. Vi omnämna således blott hvad som för öfrigt under förhöret förekom af intresse. Sålunda yttrade W., tillfrågad om hvilka som å de olika reverserna skrifvit borgensoch vittnesmeningarne, på hvilka flera olika stilar kunde särskiljas, att än den ene, än den andre af brukspersonalen brukat skrifva dessa meningar, men att han ej kunde erinra sig, hvilka det i hvarje särskildt fall varit. Stilarne kunde han icke heller med säkerhet igenkänna, och föredrog han derför att icke yttra sig härom. Sjelf hade han skrifvit alla de falska namnen. Detta upprepade han flera gånger. Ombudsmannen för riksbankens lånekontor for drade att samtliga personer, hvilkas namn å de till lånekontoret inlemnade handlingarne blifvit örfalskade. måtte blifva hörda. liksom äfven den nuvarande disponenten för Ölsboda bolag borde inkallas, för att afgifva svaromål angående sanningsenligheten af Wijkanders uppgift om att inun af förfalskningarne skulle kommit bolaget till godo. Häradshöfding Berger framställde den frågan, hvilka som skrifvit borgensoch vittnesmeningarne, hvilket W. borde erinra sig, alldenstund icke mindre än tre olika stilar deri förekommit. Härpå afsaf W. nyss anförda svar. Vidare anmärkte hr B., att under en bland annat med nuvarande civilministern Adlerereutz namn falskeligen försedd revers funnes ett adligt sigill; till hvilken ätt detta hörde, hade man ej fått reda på. W. svarade, att sigillet på något sätt, som han ej kunde erinra sig, måtte kommit honom tillhanda. Med anledning häraf yttrade B., att han på enskild väg hört, det sigillet skulle tillhört Wijkanders fru, hvaraf kunde slutas att W:s bekännelse hvarken vore fullständig eller sanningsenlig. Efter att närmare ha betraktat sigillet, förklarade W., att å detsamma förefunnes det Kreutziska vapnet, d. v. 8. hans hustrus. Han Ne till en början trott att det tillhört en annan adlig ätt. Hr Berger instämde för öfrigt i hr Jacohssons begäran, att disponenten för Öisboda måtte blifva hörd. W. erinrade dervid om, att han i sin bekännelse ingalunda uppgifvit, det allt hvad han rhållit genom sina förfalskningar direkt kommit volaget till godo. Kandidaten Philipsson ansåg äfven att närmare itredning angående de genom förfalskningarne rhållna penningarnes användande borde företagas. Beträffande den hos Trivulzi, Hollander komp. Paris å falska namn erhållna krediten å 200, rancs, af hvilka 120.000 francs erhållits, frågade mbudet, häradshöfding Almen, huruvida de handingår, å hvilka denna Fredit först erhållits och å vilka andra namn, än de å de falska dokumenter. om nu förelåge, förefunnits, äfven varit förfalkade. Härpå svarade W. att han ej kunde erinra g det, men trodde att de varit äkta. En sådan apphet i minnet synes dock ganska otrolig hos n man, som förstått att sköta så omfattande färer. Hr H. V. Montgomery framlade en förteckning de säkerbetshandlingar han af W. till belåning mottagit. Af dessa hade han för egen del blott elånat en på 12,000 rdr hos konsul W. Röhss, 1 på 15.000 rdr (10.000 rdr hade erhållits) bos rr Ph. Welin och F. dOrchimont, och en på 000 rdr i riksbankens lånekontor. Kassakredivet i skandinaviska kreditaktiebolaget hade tagits r Wijkanders räkning. W. förklarade att han nedsändt reverserna till Montgomery att belånas, dels för Ölsbodabolats räkning, dels för att betäcka mellanvarande ulder som han till hr M. hade i löpande räkng. Domstolen beslöt, efter hållen öfverläggning, att et skulle uppskjutas till den 23 dennes, och ulle dertill inkallas de personer, hvilkas namn fvit förfalskade å i Göteborg hypotiserade dofara mö —— til imenter. Begäran att Ölsbodaverkens disponent vä itte blifva inkallad bifölls deremot icke. (G.-P.) — Ihjälkörd. Arbetskarlshustrun Anna Sophia på Te Pberg, som var boende i huset MM 9 vid Kruk-rd skaregatan. blef i dag kl. omkring 11 på f. m.ba verkörd på Adolf Fredriks torg af en skenande st med den beklagliga påföljd att hon genast ed. Den skenande hästen tillhör landtbrukaren ut; iblad på Uddby gård i Tyresjö socken och var af I tillfället under vård af hans mjölkbud, ogifta ina Andersson. 1: