kronobetjeningen en betydligare arbetsstyrka, som lyckades att hejda elden, och regn den 24:de och 25:te förhjelpte ytterligare till släckning, dock ej så fullkomligt, att icke elden åter kan taga upp sig om blåsten och torkan skulle fortfara. — De öfriga eldarne hade troligen uppkommit genom vallhjons eller fiskares vårdslöshet, men voro, eburu ganska stora, dock ej af den utsträckning som den nyssnämnda. Från Westerås berättas: Från By socken har underrättelse hit ingått om en större skogseld, som midsommaraftonen utbröt på Horndals bruks egor och släcktes först i fredags, sedan den gått in i Thorsåkers socken i Gestrikland på Grönzinkas skog och härjat en areal af, mil. Samma dag utbröt äfven skogseld på Leknäs och Staksbo:skogar i By socken och hotade svårt Staksbo by, men blef lyckligtvis dämpad, innan den fått starkare fart. Väderleken och årsväxten norrut. Östersund den 27 Juni. Väderleken, som i början af veckan var mycket varm och torr — termometern visade ända till 28 grader varmt i skuggan — ändrade sig midsommarsagen, då ett litet åskväder med nederbörd och en ganska häftig vindstöt inträffade, hvarefter vi erhållit ett lika rikt som välgörande regn med temligen låg temperatur. Att den nämnda vindstöten midsommarsdagen icke var någon vanli väderil, fann man deraf, att den lösryckte den vi Ytteråns brygga med grofva trossar fastgjorda ångbåten Odin, hvilken kom i drift i ån och måste i största hast låta ankaret gå för att icke drifva i land. Flera tak lära äfven aflyftats. Umeå den 26 Juni. Under gårdagen och natten mot densamma föllo visserligen några mindre regnskurar, men alldeles icke tillräckliga för den uttorkade jorden och årsväxten, som under de sista 14 dagarne derförutom lidit af en ihållande sträng blåst, den der stundom öfvergått till orkanlik storm. Man hoppas väl, att om regn innan kort faller i tillräcklig mängd, utsigterna för en någorlunda god årsväxt åter skola jemna sig; men man antar redan att grässkörden icke blir så ymnig, som utsigterna för några veckor sedan lofvade. Luleå den 25 Juni. Från åtskilliga trakter af länet ingår den sorgliga underrättelsen, att det inom orten förliden höst skördade kornet ej är rätt fröbart, hvarföre man på flera ställen nödgats för andra gången beså åkern med s. k. sörlandskorn. Der detta ej skett säges åkern i allmänhet vara tunn och mycket besvärad af ogräs. — Hiimnden vakar. I Göt.-Posten läses: En resande, som nyligen hitkommit från Borås, omtalar följande hemska historia, hvilken lär vara fullkomligt sann, enär vår sagesman inhemtat den af auktoriteterna på stället: Midsommarsaftonen vandrade en dalkulla vägen framåt i trakten af Ulricehamn. Plötsligt rusa ett par manspersoner ut bland träden, fattade denintet ondt anande qvinnan och draga henne inåt skogen, som nu blir skådeplatsen för en förfärande tregedi. Efter att nemligen ha plundrat henne på de få skatter hon egde, afskuro de halsen på sitt offer och aflägsnade sig skyndsamt, i den tro, att det i skogens enslighet begångna brottet skulle, hvad gerningsmännen beträffade, förblifva en hemlighet för alltid. Obemärkt hade dock ogerningen icke föröfvats. En man, som gått ut för att hugga björkruskor, att dermed för midsommarshögtiden pryda sitt hem, satt, utan att mördarne märkte onom, uppkrupen i ett träd, snart sagdt öfver stället, der mordet begicks, och åsåg alltsammans. Ensam som han var, vågade han ej nedstiga för att hindra de väl beväpnade banditerna i deras blodiga förehafvande; men sedan dessa aflägsnat sig, såsom mannen antog åt gästgifvaregården Timmelhed till, skyndade han ned ur trädet och begaf sig på en omväg till samma gästgifvaregård. Dit anländ, omtalade han förloppet, bvadan bofvarne, då de något senare anlände, genast blefvo sripna. De befunnos då vara tvenne från Carlsborg förrymda fästningsfångar, som nyligen allmänneligen efterlysts. Ett annat bevis på att straffet når den brottsige utgör äfven en berättelse som i dessa dagar omtalas af amerikanska tidningar från den jerran Vestern, der nyligen en person, hvilken här uppträdt som bedragare i ganska stor skala fallit för sin medbrottslings hand. — Såsom läsaren torde erinra sig åstadkoms förliden sår härstädes ett visst uppseende af en spanmålshandlare L. F. Anderssons afvikande från orten, varvid han efterlemnade betydliga skulder. Enigt nyligen från Sköfde ingångna underrättelser skulle han emellertid ha blifvit mördad i Amerika Vf en person, hvilken på samma gång som han begaf sig härifrån och hvars namn var J.A. Kjelander. Andersson skall först någon tid efter mordförsöket ha aflidit.