Gelvch Uv ut Uli vcrnUulvuu clUdsL KUDdOdUA UCtraktas som förberedelser, grundliga och allvarliga visserligen, till något som först framtiden skall åstadkomma. Vi skola i nästa uppsats begynna med en granskning af hvad utställningen i detta hänseende erbjuder. AA RENOIR KARE AE SRIRATE Här och der i backarna. (Bref till Aftonbladet.) . Tyrifjorden den 28 Juni. Angaren löper in i Kristianiafjorden och slingrar sig fram mellan de kala klipporna, der bränningen kastar sitt skum högt upp i luften. Bakom de gråa skildtvakterna, som stå fast mot hafvets brusande vågor, blicka leende gröna dalar fram mellan skogbevuxna höjder. Här och der ser man en skymt. af några röda och grå stugor, som resa sig i Iskydd af den mörka granskogen. Ibland vidgar sig utsigten och omfattar större ängder, der boningarne stå tätt utmed stranden, och der en tornspira höjer sig upp i det blå. Det är någon af de små städer och handelsplatser som vuxit upp vid den månggrenade fjorden. Nu närma sig stränderna hvarann och bergen blifva allt högre. Se der i fonden ligga en mängd hvita byggnader liksom utströdda I mellan grönskande backar. Det är Kristiania! Då man på något afstånd ser Norges I hufvudstad tror man sig skåda en stor badJort, eller annat förlustelseställe, ty af stad ser man intet spår förrän man kommit i land och vandrar framåt Kirkegaden. Säväl från sjösom landsidan presenterar sig Kristiania som en koloni af sommarvillor, omkransade af parker och trädgårdar. Man ser med förnöjelse på de pittoreska punkterna och känner sig hågad att välja en af dem till fristad för kommande dagar. Vänta icke att nu få höra några studier öfver lifvet i Kristiania, ty dertill blir värt vistande här för kort och vi måste inskränka oss till att kasta en flyktig blick öfver det hela och för resten nöja oss med att se några taflor ur turistlifvet, som här är särdeles brokigt. Följ med till Victoria Hötel och låt oss der gripa några af de kuriösa bilderna i flykten. Hotellet är det förnämsta i staden och beryktadt för sina höga priser. Under sommaren hvimlar der af engelska lorder, yankees och annat folk, som icke så noga ser på specierna. Till det yttre ser hotellet helt obetydligt ut, men det inre är så mycket mera pikant. Då man går genom trappan upp till förstugan tror man sig vara i ett zoologiskt museum, ty öfverallt springa greniga horn ut från väggarne och uppstoppade fåglar blicka ned på oss från alla sidor. Det ringer till table dhöten och vi skynda att taga plats vid bordet. Liknade förstugan ett zoologiskt museum, så har matsalen en påfallande likhet med ett menageri. Der äro församlade omkring sjuttio personer från jordens alla kanter och bland dem se vi de mest utbildade djurfysionomier. Betrakta den amerikanska familjen, som sitter der vid ändan af bordet. Mannen är fulare än sali presidenten Lincoln, och ser man vidare på hans nästan ludna händer så är man frestad att taga honom för en förklädd orangoutang. Frun har ögon som en antilop och de båda misserna med sina krokiga näsor se ut som papegojor. Vår bordsgranne är en storpratande preussare, som äter glupskt som en varg och svär öfver kyparen derför att champagnen icke är nog kall fastän den sedan ett par timmar stått i is upp till halsen. Midt framför oss sitter en negress, i sällskap med en gammal fransysk dam, hvars nobla drag gifva tillkänna att hon är ett högdjur af äkta race. Der till venster ser ni den nordiska björnen, en rik timmerhandlare från trakten af Drammen. När han med sin väldiga ram griper ned i bakelsefatet, så blir der tomt med en gång. Från matsalen stiger sällskapet upp på verandan för att dricka kaffe. Då man sitter der kan man lätt tro sig vara i Ungern, ty byggnadsstilen och anordningarne äro här i det närmaste lika med dem man ser i Magyarernas land. Verandan är ett öppet halfcirkelformigt tält med utsigt öfver gården. Vattenkonster spela såväl på gården som på verandan, kring hvars balustrad höja sig grönskande träd och blomsterväxter. Under eftermiddagens lopp göra vien promenad genom stadens gator, som hafva två fördelar framför Stockholms, nemligen att de äro breda och alla lagda med tuktad sten. Från Kirkegadens lysande butiker komma vi fram till en vacker promenad, der det uppväxande slägtet tumlar om i lek mellan träden, under det att barnflickorna sitta och se på hur en bataljon jägare exercera ute på sandplanen. Om ni förut trott att norska gardet i Stockholm består af utvalda karlar, som sträcker upp sig derför att de höra till kongens lifvakt, så kan ni här se ett bevis på att den norska militären i allmänhet besitter detta hurtiga väsen, som gjort de raska, gossarne så populära derhemma på Ladugårdslandet. När qvällen kommer ga vi på teatern, för att höra det italienska operasällskapet, som nu en tid gästat Kristiania. Salongen är temligen glest besatt; men den lilla publiken är så mycket mera tacksam, ehuru uppriktigt sagdt det ej är mycket att tacka för. Tenoren är hes och har dåligt minne, så att en af hans kamrater måste stå nere i orkestern och med hög röst ropa till honom de ord han skall sjunga. Primadonnan kastar blickar upp till raderna och småskrattar åt parketten under förspelet, hvarefter hon höJer sin stämma och sjunger med den innerliga öfvertygelsen att det är bättre ju starkare det låter. Med stora gesten slutar hon hvarje nummer och springer sedan på dörren så fort som om elden vore henne i hälarne. Då bryter bifallsstormen lös och när signoran komimer in regnar det blommor för hennes fötter. Norrmännen äro särdeles frikostiga på blommor, och vi öfverdrifva ej om vi säga att de två sångerskorna fingo minst ett tjugutal buketter hvardera. Och det för prestationer som icke stå högre än dem man bjudes på i de större kafterna i Kjöbenhava och Berlim Påföljande dag såga vi hufvodstaden far