Aftonbladet – 2 juli 1868, sida 2

mera; jag skall således öfverlägga... men ja säger er uppriktigt, att detta ej länder till stort gagn, ty när jag skall tänka så der för mig sjelf, blir Jag bara exalterad. Jag ber er således: var lika tålig, ni, som OCelie. Banna mig icke, tala till mig som till en sjuk; hjelp mig att tänka! Jag är icke van att tala med mig sjelf. Dämonen inom mig j tar alltid öfverhand. Jag följde hans anvisning och talade till honom med så mycket intresse och vänskap : 1 som var mig möjligt utan att förställa mig. blef rörd och gret, i det han gjorde mig de varmaste vänskapsförsäkringar. Dessa kommo emellertid allt för hastigt för att fullt kunna lugna mig. Hans tårar liknade dem man ser en drucken utgjuta, och som han under fyra dagar ej förtärt annat än vatten, med högst obetydligt vin uti, började jag frukta att hans förstånd var rubbadt. Mr Bellac, för hvilken jag följande dagen omtalade vårt samtal, upptäckte då för mig en förvånande hemlighet. Den hedersmannen, sade han till mig, har ett fel, hvarom hela verlden är okunnig, med undantag at hans kammartjerare, mademoiselle Merquem och jag, som kommit det på spåren genom en ihärdig uppmärksamhet. Han tar sig ett litet ros alla middagar utan att vågon lägger märke dertill och utan att han vet det sjelf; ban dricker icke mycket, men han dricker med lugn. och envishet. Hans själsförmögenheter äro svaga och han belöfver uppfriska dem med en daglig qvantitet spiritus. Hans fysik lider icke egentligen häraf; men hans ntellektuella förmögenheter -så mycket mera, och detta är enda orsaken till den ojemna sionesstämning, i hvilken han så ofta befin ver sig 4 4 Lugnet började nu efterträda stormen; han