Aftonbladet – 2 juli 1868, sida 2

Mademoiselie Merquem ), Roman af George Sand. Öfversättning af Lea. Jag kunde icke lemna Celie i okunnighet om detta. Så snart hon fått reda härpå, var hennes beslut fattadt.. En hastig blekhet efterträdde den lifliga rosenfärgen på hennes kinder, men hon fattade min hand för att resa sig upp och steg iland, sägande: Nu är det icke tid på att gömma sig, och ert värf blir att börja på nytt... Min plats är vid hans sjuksäng, om det blir allvar af hans onda, och hvarom icke behöfs jag här ändå för att afböja alla stormar. Jag skall icke fegt draga mig tillbaka för hvad det vara må. För mig nu till hopom. Hon tog afsked art familjen Guillaume och följde mig till den sjuke, som Ståphen ännu satt qvar hos, och som syntes alldeles förbi. Han endast sof och sof alltjemt. Läkaren tycktes nägot orolig frampå aftonen då patienten ännu ej vaknat. Celie deltog med oss i att vaka hela natten. I dagningeninfann sig läkaren äter och fann patienten bättre. Han var nu lugn och sof utan feber. Ändtligen vaknade han efter aderton timmars sömn. Celie fick icke visa sig för honom, sävida icke detta ansågs nödvändigt. För närvarande skulie kanske hennes åsyn verkat skadligt på den sjuke. Ilon gick således ut med Stephen och Celio för att skaffa giv ett rum i nästgränsande hus och jag qvarstannade ensam hos den sjuke. 4 So A. B. nr 113, 116, 1!9 181-123, 126—15 ) Tög 1 lag 140, 14140