Aftonbladet – 2 juli 1868, sida 2

idealer. Det är med dylika romaner ni förvridit Celies hjerna. Hon tror naturliga och utförbara alla de mirakler som ni utlofvar och som ni icke sedan mäktar förverkliga. Hvarken ni eller hon kan öfvertyga mig att jag bör vara förtjust åt en lycka, som hon nekar mig och som ni stjäl ifrån mig. Jag kan uppoffra mig af hederskänsla, af lefnadsvett, men att icke blifva rasande af harm och smärta, det står icke i min förmåga att utlofva. Det är ju naturligt att ni, genom att tala så för mademoiselle Merquem, hon som vill bespara er allt lidande, dermed vill säga detsamma som: jag går in på allt med vilkor att ni icke begagnar er af något! Ni vill dermed säga att jag är en egoist? Ja, egentligen har ni förut sagt det der och derigenom sårat mig till den grad, att jag höll på att duka under på kuppen. Var god och börja icke på nytt. Jag har aflagt den högtidligaste ed att icke slåss med er; ni kan säledes döda mig med ord och anser utan tvifvel detta såsom ganska ädelmodigt...n Nåväl! Emedan ni finner min anklagelse orättvis, så kom mig att ångra den! Jag är beredd att afbedja den af hela mitt hjerta, om ni afsvär hvarje ovilja mot person.n . Ni vill att jag skall blifva ett helgon, är det icke så? Och ni fordrar af mig att jag skall vara en engel, efter ni sätter mig på prof, dem ni mitt ställe ingalunda skulle bestå.s Detta svar tycktes öfverraska honom, och : han tryckte tyst min hand. Önskande att han mätte förblifva i denna blida sinnesstämning, bad jag honom att icke uttrötta sig genom att tala mera. Om jag tröttar er., sade han, så lemna nig ensam. Jag har sofvit så mycket unker dessa fyra dagar, att jag icke kan sofva